Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

144 röna, när och hur denna infektion ägt rum, för att därefter kunna taga sina matt och steg för att avlägsna smittokällan. Dylika felaktigheter voro emellertid ofantligt mycket vanligare i »den gamla goda tideninnan man kände till de verkliga orsakerna till densamma, än de äro nutilldags. Bland bakterierna är det i synnerhet vissa, till släktet Sarcina liörande mikrokocker, som äro de vanligaste och svåraste sjukdomsalstrarne (fig. 95). De förorsaka saväl grum- ling som obehaglig lukt och smak och inkomma ofta nied maltdammet. Grumling och sur smak förorsakas även mycket ofta av en långstavforinig mjölksyrebakterie, Saccharobacillus X1100. Fig. 95. Sarcina flava., odlad i hö- dekokt. (Efter P. Lindner.) pastorianus, vilken liksom de nyssnämnda &arcw«-formerna företrädesvis uppträder i svagt humlade ölsorter (lageröl, ba- jerskt öl). Slemmighet lios ölet förorsakas även av bak- terier (Bac. viscosus I och II van Laer). Grumlingar och smakfel, i synnerhet bitter smak, uppstå vidare genom in verkan av vild jästarter, så- som Sacch. Pastorianus, Sacch. validus, Sacch. turbidans, flo- rula och Mycoderma. Pseudosacch. apiculatus åstadkommer ibland smak och luktfel o. s. v. För att i tid kunna uppdaga och bota dessa ölsjukdomar är det av största vikt, att jästen ofta underkastas en biologisk kontroll. Demia avser då i forstå hand att upptäeka en even- tuell inblandning av vildjäst eller av bakterier. Bakterierna äro relativt lätta att upptäeka även vid en vanlig enkel, mikroskopisk undersökning, emedan deras form och storlek ju betydligt avvika från jästcellernas. Vildjästen skiljer sig väl, även den, i åtskilliga avseenden från kulturjästen under mikroskopet, men den säkraste metoden att påvisa en in- blandning av vildjäst i kulturjäst är dock genom den på Hansens undersökningar grundade och av J. Chr. Holm och