Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

149 erbjuda dock vissa olikheter, vilka även komma till uttryck viel jästens propagering. Renodlad jäst infördes forsi av Jacquemin år 1892 i bränneriindustrien. De första överympningarne ske i Pasfenr- och därefter i Carlsbergkolvar, alldeles som vid bryggerijäst. Såsom näringssubstrat användes en sårskilt för ändamalet beredd maltmäsk. Propageringsapparaterna, som i vissa avse- enden något avvika från de i bryggerierna använda, finnas av Hera olika slag. Vi kunna här emellertid ej närmare ingå på dessa apparaters konstruktion.1 Den mjölksyrejäsning, som måste forsiggå i »konstjästens» mask, innan denna forsattes ined jäst, åstadkommes, såsom reelan förut framhållits, av långstavformiga mjölksyrebakterier. Dylika förekomma visserligen under vanliga forhållanden i ovannämnda jästmäsk, i vilken de inkomma med grömnaltet, men man har numera ganska allmänt overgått till att syra med renkulturer av dylika mjölksyrebakterier, nämligen den av Lafar beskrivna Bac. acidificans iongissimus, som ined all sannolikhet är identisk med den senare av Leichmann isole- rade Bact. Delbriicki. Man kan ja tycka, att det enklaste vore att sterilisera brännerimäsken före »anställandet» med jäst, men detta går ej for sig på den grund, att man då samtidigt skulle förstöra det försockrande enzymet, amylasen, ocli denna måste finnas kvar för att även under den följande jäsningen fortsätta forsockringen i mäsken. Därför begagnar man sig av mjölksyrejäsningen för att motarbeta inflytandet av skadliga mikroorganismer och på så sätt järnna vagen för j ästen. Bact. Delbriicki (fig. 96) är en stör, stavformig bakterie, som ofta bildar långa forband, tjockleken kan variera mellan 0,3 och 1,2 /j,, beroende på näringsförhällandena. Även vridna och korkskruvliknande former förekomma ofta. Den är orörlig, alltså utan cilier, och färgas enligt Gram. Det är en kraftig mjölksyrebakterie, vars temperaturoptimum ligger vid 40—48°; Den åstadkommer ingen gasbildning, och den bildade mjölk- 1 För dem, som närmare intressera sig för hithörande förhAllanden, hän- visas till Lafar: Handbuch der technischen Mykologie, Bd. V, p. 270.