Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

177 mjölksyra (optiskt högervridande), när den bildas av laktokoc- ker, medan laktobacillerna i allmänhet alstra vänstermjölk- syra, d. v. s. den optiskt vänstervridande formen av mjölksyra. Laldokockerna (fig. 105), som beskrevos av Pasteur redan år 1857 vid dennes studier över mjölksyrejäsningen, renodla- des forstå gangen år 1876 av den kande engelske läkaren Lister, antiseptikens upphovsman, och sammanfattas numera under benämningen Streptococcus /actis.1 Det är dessa bakterier, som förorsaka mjölkens frivilliga surnande. Betrakta vi efter foregående färgning en minimal droppe sur mjölk, utrörd i vatten, under mikroskopet vid fusen gangers förstoring, så finna vi nästan inga andra bakterier än dessa ovala kocker, oftast förenade två och två såsom diplokocker, men även ej sällan sammanhängande i kortare kedjor, alltså såsom typiska streptokocker. Får mjölken obehindrat surna, så koagulerar den slutligen till en fast, vit, porslinsliknande massa (filbunke), därigenom aft kaseinet, som förut befann sig i kolloidalt till- stånd i mjölken i forening med kalk, utfaller, när kalken i stället förenar sig med den bildade mjölksyran. När mjölk- 1 Andra i litteraturen förekommande benämningar på dessa bakterier äro: Bacterium lactis acidi, Bacterium Grüntheri, Streptococcus lacticus. 12—Bart hei, Mikroorganismerna.