Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

Forfatter: Chr. Barthel

År: 1916

Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag

Sted: Stockholm

Sider: 281

Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 302 Forrige Næste
209 (under 10°) ej hindras i sin utveckling av mjölksyrebakterierna. En annan, denna art narstående bakterie, Bact. ladis saponacei, som även åstadkommer samma smakfel hos mjölk, har blivit funnen på strö och på fodermedel. Båda dessa former ha blivit isolerade och studerade vid den bekanta inejeriförsöks- stationen i Kiel, vilkens chef är prof. H. Weigmann. Denne forskare anser också, att bittersmakande mjölk kan bero på vissa till co^-aé/'o^enesgruppen hörande bakterier, lik- sotii även på vissa vid låg temperatur växande bakteriearter, såsom åtskilliga juverkocker, Bad. fluorescens m. fl. I ett kanadensiskt mejeri fann Hakrison en mjölksockerjäsande TorwZtt-art, som han benämnde Torula amara, vara orsaken till bitter smak hos mjölken och den därav frainställda osten. Rovsmak och ladug år dssmak hos mjölken trodde inan förut uppstå rätt och slätt genom upptagande av motsvarande luktämnen ur luften under mjölkningen. Nu vet man emeller- tid, att felen i fråga äro att tillskriva de tarmbakterier, som genom mjölkens förorening med små exkrementpartiklar in- komma i densamma. Dessa bakterier bilda genom sönderdel- ning av gödseln de produkter, som just åstadkomma den karakteristiska ladugårdslukten. Vid intensiv rovutfodring, sårskilt med kalia eller underhaltiga rovor, biir gärna kornas avf Öring lös, varigenom dj uren bliva svårare att liålla rena, och på så sätt komma ej blott själva smakämnena från ro- vorna med i mjölken utan även de bakterier, som ursprung- ligen befunnit sig på rovorna. Orla-Jensen förklarar nu saken så, att en del av dessa bakterier äro utrustade med enzymer, som formå spjälka de senapsoljehaltiga glykosider, som finnas i rotfrukterna, och vid dessa spjälkningar upp- komma de karakteristiska rovsmakande ämnena. Enligt Weigmann är det huvudsakligen kolibakterier, som härvid äro verksamma, men avert Penicillium brevicaule (sid. 56) och vissa Oidium-arter kunna medverka till rovsmaken. En hel del andra, mera sällsynt förekommande injölkfel finnas även, men det skulle föra oss utom ramen for detta arbete att här beskriva dem alla. 14—-B a r ih el, Mikroorganismerna.