Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

Forfatter: Chr. Barthel

År: 1916

Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag

Sted: Stockholm

Sider: 281

Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 302 Forrige Næste
254 dylik gödsel omvandlas alltså cellulosan i jorden till för kväveassimilanterna förjäsbara kolhydrat. Detta är säkerligen en mycket viktig sida av kreaturs- gödselns verkan, vilken man hittilis ej lyckats förklara enbart genom inverkan av de med gödseln tillförda växtnäringsäm- nena, eller genom dess allmänt jordförbättrande egenskaper. Detta förklarar även varför gröngödsling vid närvaro av litet staUgödsel verkar bättre än utan. Genom gödseln tillföras nämligen stora mängder av de för dessa cellulosamassors sönder- delning nödvändiga mikroorganismerna. Vid försök med fint sönderdelat papper i jord fann också A. Koch, att vid från- varo av kreatursgödsel papperet löste sig långsamt och om- sättningsprodukterna tilIgodogj ordes av salpetersönderdelande bakterier, så att jorden forblev fri från salpeter och gav dålig växtlighet. Gen om tillsats av gödsel för jästes däremot cellulosan liastigast möjligt, och kväveassimilanterna kunde utveckla sig kraftigt. Försök ha även gjorts att direkt inympa fritt levande, kväveassimilerande bakterier i åkerjorden, men med Lögst tvivelaktigt resultat. Detta är i själva verket även ganska naturligt. De nödiga mikroorganismerna finnas oftast när- varande eller tillföras med vinden etc.; det är blott fråga om att genom lämplig behandling och gödsling av jorden frambringa de betingelser i densamma, som äro nödvändiga för de ifrågavarande mikroorganismernas trevnad och utveck- ling. Äro blott dessa betingelser en gång för hånden, så utveckla sig även kväveassimilanterna yppigt. Ute i naturen, liksoni f. ö. även i åkerjorden, forses Azotobacter med lämpliga kolhydrat även av de lägre gröna och blågrona algerna, och sambandet mellan den talrika fore- komsten av dessa alger och en kraftig kvävebindande formåga lios jorden kom därför även Bekthelot (se sid. 250) att an- taga, det själva kvävebindningen utfördes av algerna. Hos mikroorganismer av högre ordning, såsom jäst och mögelsvampar samt alger, liar man ej lyckats att med be- stämdhet påvisa någon niera nämnvärd förmaga att assiniilera atmosfäriskt kväve.