Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste
Forfatter: Chr. Barthel
År: 1916
Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Sted: Stockholm
Sider: 281
Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
264
innehåll av växtnäringsämnena kali, fosfor och kväve (undan-
tagandes ammoniakkvävet) säkert spelar en underordnad roll.
Genom gödseln tillföras emellertid jorden även mullbildande
ämnen, och detta är också en sak av stor vikt för jordens
såval fysikaliska, som kemiska beskaffenhed
Vad beträffar de arter av mikroorganismer, som påtraffas
i gödseln, så utgöras dessa självfallet, åtminstone i något så
när färsk gödsel, av tarmbakterier. Sålunda finnas av äggvite-
sönderdelande bakterier Bact. putriflcus, Bact. vulgare, Bact.
fluorescens, höbakterier, m. fl.; av bakterier, som sönderdela
lösliga kolhydrat finnas Bact. coli och Bact aer ogenes, mjölk-
syrebakterier (såval laktokocker som laktobaciller) samt smör-
syrebakterier, och de olösliga kolhydratens speciella mikro-
organismer representeras av de anaeroba och aeroba cellulosa-
och pektinjäsarna. Dessutom finnas actinomyceter, jäst- och
mögelsvampar, högre svampar samt s. k. slemsvampar, Myxo-
myceter. Allelianda andra mikroorganismer kunna sedermera
utveckla sig i högre eller mindre grad i gödseln, liksom även
patogena bakterier såsom tuberkel- och tyfusbaciller, mjält-
brandsbaciller etc. därstädes länge kunna föra ett latent liv,
med füllt bibehållande av sin virulens.
Gödselns brinning. Den färska kreatursgödseln duger emel-
lertid ej att gödsla med. Den verkar ibland t. o. m. direkt
skadligt på växtligheten, och detta beror till stor del darpå,
att de stora mängder lätt sönderdelbara kolhydrat, som man
med dylik gödsel tillför jorden, i hög grad gynna utveckligen
av ammoniak- och nitratassimilerande mikroorganismer, och
i våta jordar, dar luften har föga tillträde, även av denitri-
ficerande bakterier. Avenså kunna de vid kolhydratens sönder-
delning bildade organiska syrorna direkt skada växtrötterna.
I synnerhet äro emellertid de salpeterbildande bakterierna
känsliga för större mängder otillräckligt brunnen gödsel.
Gödseln måste först undergå en sönderdelningsprocess, den
måste »brinna», innan den blir tjänlig för sitt ändamal. Denna
brinning består uti en spjälkning av de organiska bestånds-
delarne i gödseln till sådana föreningar, som varken kunna
verka direkt skadligt på växterna eller gynna utvecklingen