Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

25 när spormeinbranen brister i ena ändan (vilket är det vanligaste), och ekvatorial, när den brister på mitten. I fig. 20 se vi exempel på båda dessa groningssätt. Hos en del bakteriearter med ekvatorial groning, men där groddstavens längdriktning sammanfaller med sporens, brister membranen vid groning på det ställe, där den är svagast, d. v. s. på mitten, varefter groddstavens mittparti tränger ut på denna punkt. När groddstaven sedermera fortsätter att tillväxa, bän- der det ofta, att dess båda ändar fortfarande ganska länge sitta fast i spormembranen, varvid groddstaven får ett häst- skoformigt utseende (fig. 21). Fig. 21. Hästskoformig groning hos Bac. subtilis. (Efter Fuhrmann.) Vid fullständigt kulformiga sporer kan man naturligtvis ej tala om någon polar eller ekvatorial groning. Konidier. De högre utvecklade, flercelliga växtformer, som betecknas såsom trådbakterier eller skidbakterier, föröka sig medelst s. k. konidier. Dessa konidier äro ej att förväxla med sporer, ty de visa ingen förhöjd resistens och ej heller någon särskild groningspro- cess, utan de uppkomma helt enkelt genom delning av ur skidan utträdande fria celler, och deras bildande utgör dessa mikroorganismers nonnala sätt att föröka sig. Trådbakterierna äro vattenorganismer, fastsittande vid den ena anden. Koni- dierna, som bildas i den fria anden, foras av strömmen till andra ställen, där de kunna sätta sig fast och utväxa till nya trådbakterier. Fig. 22 visar några hithörande konidieformer, enligt Fühbmann.