Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste
Forfatter: Chr. Barthel
År: 1916
Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Sted: Stockholm
Sider: 281
Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
59
par as iter, och (dem, som leva på livlösa organiska ämnen for
saprofyter. Dessa benämningar äro eniellertid oriktiga, ty
någon bestämd skillnad mellan dessa båda grupper existerar
ej. De till »parasiterna» hörande, sjukdomsalstrande (pato-
gena) bakterierna kunna sålunda i de fiesta fall kultiveras på
konstgjorda näringssubstrat, alltså på »död» organisk sub-
stans, och många »saprofyter» kunna å andra sidan under
vissa betingelser bliva patogena, alltså parasiter.
Alla mikroorganismer hava emellertid, som sagt, det gemen-
samt, aft de för sin näring äro i behov av organisk substans.
Från denna allmänna regel gives det dock vissa undantag,
till vilka vi litngre fram återkomma. Alla mikroorganismer
behöva sålunda såval kväve som kol, vilka båda ämnen ju
äro väsentliga beståndsdelar av cellernas protoplasma. Vad
först kvävet beträffar, så kunna mikroorganismerne tillgodo-
göra sig detta i många olika former, nämligen i form av
äggviteämnen, aminoföreningar, ja, även i form av ammonium-
föreningar, nitrit eller nitrat eller t. o. in. elementärt kväve.
Kolet kunna många mikroorganismer taga från äggviteäm-
nena, om dylika stå till deras förfogande, men många göra
dock anspråk på speciella kolföreningar, såsom kolhydrater
(socker, stärkelse, cellulosa, pentosaner etc.), alkoholer (etyl-
alkohol, glycerin, mannit m. 11.), organiska syror och undan-
tagsvis kolsyra, koloxid eller metan.
Oorganiska ämnen (salter) äro iiven nödvändiga för niikro-
organismernas livsverksamhet, liksom for alla cellers över-
huvud. Dessa nödvändiga mineraliska ämnen äro i huvudsak
desamrna för mikroorganismerna som för de högre organis-
merna, nämligen svavel, fosfor, kalium, kalcium, magnesium
och järn. Även ytterligt små mängder, blotta »spår» av dessa
ämnen äro emellertid tillräckliga för mikroorganismernas
behov.
I övrigt växla de olika arternas behov av näringsmedel
snart sagt i det oiindliga. Medan många mikroorganismer
kunna livnära sig på en mångfaid av olikartade ämnen och
överliuvud taget synas vara mycket litet nogräknade, finnes
det åter andra, som endast utveckla sig vid närvaro av vissa