Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

63 inträda i eft slags dvalliknande tillstand, ett latent liv, varur de väckas, om fuktighets- och övriga livsforhållanden i deras omgivning åter bliva gynnsamma for deras utveckling. Syre. I avseende på sitt forhållande till luftens fria syre likna mögelsvamparna, jästsvamparna och en del av bakterierna de högre utvecklade organismerna, i det de äro i absolut behov av fritt syre for sin »andning». Med andning forstås i all- miinhet vissa oxidationsfenomen inom cellerna, vilkas slutpro- dukter äro kolsyra och vatten. Andningen utgör just cellens förnämsta energikälla. En del bakterier (liksom även vissa protozoer) forhålla sig emellertid i detta avseende helt olika mot alla andra organis- mer såtillvida, som de icke kunna fördraga närvaron av fritt syre. Pasteuk, som forst påvisade detta forhållande, kaliade de luftskyende eller luftfientliga bakterierna for anaeroba till skillnad från de luftälskande eller luftbehövande, som benäm- nas a'éroba. Emellertid finnes det även ett stort antal bakte- rier, som synas för sin utveckling vara alldeles oberoende av närvaron eller frånvaron av luftens syre. Till skillnad från de strängt eller obligat anaeroba kallas dessa »luftlikgiltiga» bakterier för fakultativt anaeroba. Man kan även uttrycka saken så, att mikroorganismerna hava Lögst olika anspråk på syrgasspanning allt ifrån normalt, atmosfäriskt syrgastryck ocli ned till ett syrgastryck — 0. Vidstående avbildning av tre s. k. »stickkulturer» (tig. 52) åskådliggor bakteriens olika forhållande till luftens syre. A visar växtsättet hos en strängt (obligat) aérob bakterie, den till de s. k. höbakteriernas grupp hörande, Bac. megathe- rium. B är en luftlikgiltig, fakultativt anaerob bakterie, den vanliga surmjölksbakterien, Streptococcus lactis, och C är en obligat anaerob art, nämligen stelkrampsbakterien, Bac. tetani. A växer bäst vid ytan, dar lufttillträdet är störst, och endast dåligt I angre ned i substratet. B växer lika bra utefter heia »stickkanalen», och C slutligen växer ej alls i substratets övre lager utan endast längre ner, dit luftens syre ej formår tränga.