Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

66 Värmets inflytande beror dock mycket på, huruvida cellerna utsättas för detsamma i torrt eller fuktigt tillstånd. I förra fallet äro nämligen mikroorganismern a betydligt mera mot- ståndskraftiga än i det senai’e. Liksom varje art av mikroorganismer har en viss minimum- temperatur, under vilken den ej kan utveckla sig, så har den även en maximumtemperatur, ovanför vilken dess livsfunktioner hämmas. Medan emellertid minimumtemperaturen kan under- skridas snart sagt hur langt som helst, utan att döden därav följer, så ligger däremot den för en viss art dödande liöga temperaturen ej så sårdeles högt over dess maximumtemperatur. Liksom det finnes psykrofila bakteriearter, som utveckla sig bra ännu vid 0 och däromkring, så finnes det även s. k. termo- fila (värmeälskande) arter, som företrädesvis utveckla sig vid höga temperaturer. Sådana arter finnas t. ex. i de tropiska ländernas varma jord och i varma källor, t. o. m. i sådana, dar temperaturen uppgår till omkring 60 a 70°; de äro även verksamma vid självupphettning hos hö. Utom sitt temperaturminnnum ocli -maximum har emeller- tid varje art även sitt temper atur optimum, d. v. s. den tempe- ratur, vid vilken arten i fråga bäst utvecklar sig. För det stora flertalet mikroorganismer ligger detta temperaturopti- mum mellan 10 och 45°. Optimumtemperaturen sammanhiinger, såsom naturligt är, med artens levnadssätt. Sålunda hava en del jord- och vattenbakterier en låg optimumteinperatur, me- dan hos människan ocli hos dj uren parasiterande mikroorga- nismer bäst trivas vid kroppstemperatur. En viss mikroorga- nisms minimum-, optimum- och maximumtemperatur kalias for artens i fråga kardinalpunkter för temperaturen. Mikroorganismernas forekomst och betydelse i naturen. Mikroorganismerna forekomma överallt på jordklotet, om man undantager trakterna allra närmast omkring polerna, var- est temperaturen är för låg för deras utveckling ocli varest för øvrigt brist råder på organiska ämnen. Mikroorganismerna