Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

68 olika kemiska processer och omvandlingar? Allt liv, såval hos djuren som hos växterna, beror ytterst på de kemiska processer, som forsiggå inom cellerna. Sammalunda är för- hållandet hos mikroorganismerna. Dessas celler äga formåga att sönderdela organiska ämnen, emedan de för sin näring behöva assiniilera vissa av dessa ämnens beståndsdelar och. emedan vid dessa sönderdelningsprocesser energi »frigöres», som av cellerna tillgodogöres. Man tillskriver emellertid orsaken till all dylik cellverksamhet vissa i cellerna bildade enzymer, såsom redan förut (å sid. 60) framhållits. Mikroorganismerna tyckas liava en hart när obegränsad formåga att producera olika slag av enzymer allt efter arten av de ämnen, som erbjudas dem såsom näring. Det gives också knappast något enda ämne i naturen, som ej kan an- gripas och sönderdelas av mikroorganismer. De sönderdela ej blott äggviteänmen och kolhydrater, utan även rena fett- ämnen och t. o. m. ett eljest av kemiska medel så oangripbart ämne som paraffin. Men även rent oorganiska ämnen, såsom mineraler, upplösas av mikroorganismerna, visserligen ej genom inverkan av enzymer, men genom den vid mikroorganismemas andning bildade kolsyran. Vi återkomma i ett senare samman- hang till dessa forhållanden. (Ttom förmagan att sönderdela de mest olikartade ämnen, liava mikroorganismerna en annan egenskap, som gör, att de trots sin litenhet äro av en så oerhörd betydelse i naturens hushållning, nämligen deras formåga att omsätta en i forhål- lande till deras kroppsvikt alldeles oerhört stor mängd av de ämnen, vilka de angripa. Många bakterier t. ex. formå dagligen omsätta mer än liundra ganger sin egen kroppsvikt. Alkohol- jasten omsätter 3 ganger så mycket socker som sin kropps- vikt, medan mögelsvampar omsätta betydligt mindre, Aspergillus niger t. ex. blott x/6 av sin kroppsvikt socker. För jämförel- sens skull kan nämnas, att människan blott omsätter x/5o av sin kroppsvikt dagligen. Annu starkare framträder betydelsen av detta forhållande, när man betänker den oerliörda hastig het, med vilken mikroorganismerna föröka sig. Låtom oss taga ett exempel! Under gynnsainma forhållanden kan en