Hur man arbetar i Utlandet

11 logen Vandervelde om, att är det icke direkt' arbetarnas inferno, så är det i mångt och mycket deras skärseld. Den belgiska arbe« tareskyddslagstiltningen står i flere fall efter d© öfriga industri- stormakternas. I arbetareförsäkrings- och pensioneringssystemet kommer visserligen den numera allmänt erkända tvångsprincipen. till gällande, men den är langt ifrån. strängt genomförd och ersättes blott af statens villighet att med subsidier understödja enskilda organisa« tioners initiativ. Den belgiske arbetarens standard, of life når merendels heller ej upp till det relativa valstånd stora partier af grannländernas proletärbefolkning lyckats skapa sig. Inom kolgrufveindustrin, som. på det storindustriella området intager främsta platsen, är det först på allra senaste åren en. af- kortning i arbetstiden införts och diskussionen om ålderdomspen- sioner för uttjänta grufarbetare utmynnat i ett parlamentet före- lagdt forslag. Det visar sig härvid, att grufarbetarna, som i dessa afseenden hafva mycket att afundas sina kamrater i Frankrike, liksom dessa gå i spetsen för utvecklingen, beroende dels på den särställning med hänsyn. till arbetets svårighet de intaga, och. dels på deras organisationers större omfattning, fasthet och målmedve- tenhet i kampen för lättnad i arbetsvillkoren. Grufarbetarnas ålderdomsforsakring står på parlamentets dag- ordning vid tiden för denna broschyrs utarbetande. Härom kan. där- för blott sagas, att politiska och konfessionella partifrågor oafbi’utet inblandas i diskussionen och förrycka den. på ett säreget satt, så som för öfrigt nästan alltid är fallet i detta af partitvister öfver- lupnu land. Hvad åter arbetstiden angår, så antogs år 1909 efter ytterst om- fattande undersökningar en lag, enligt hvilken arbetsdagen i gruf- vorna gradvis afkortas till 9 timmar. Intill 1 jan. 1912, då 9-tim- marsdagen intrader, räknas 9V2 timmars arbetsdag nere i gruf- v a n. Frågan om ytterligare afkortning till 8 timmar är af primär vikt för Belgiens hela grufindustri. En del auktoriteter mena, att 8- timmarsdagen ovillkorligen skulle medföra en produktionsminskning så odesdiger, att Belgien, icke längre blefve i stånd att hålla sig uppe i den redan svåra kopkurrensen med öfriga kolförande lander. Närmaste följden skulle bli ökadt produktionspris och minskade ar- betslöner. Enligt andra auktoriteter skulle det vara möjligt att med. rationellare arbetsmetoder ersätta tidsförlusten. Fackmännen haf- va ej kunnat enas om svaret på denna invecklade fråga. Under nuvarande forhållanden äro de belgiska grufarbetarnas produktion betydligt mindre an grufarbetarnas i de öfriga länderna. Boräknas mede!produktionen för alla arbetare nere i grufvan, kom- mer den engelske grufarbetaren upp i 360 ton om året, den. franske i 305 ton, den schlesiske i 350 ton, den westphaliske i 310 ton. Den belgiske åter bryter ej mer än 230 ton. I England, Westphalen och Frankrike (Nord och Pas-de-Calais) är således produktionen pr arbe-