Hur man arbetar i Utlandet

lZ motsatsen fallet, utan att några bindende grunder härför kunna fastslås. Men genom att tillmotesgå sina arbetares önskningar har« utinnaa hafva textilfabrikanterna lyckats få, arbetsintensitetea högst väsentligt ökad. I ullfabrikerna medhunno de arbetare, som hafva till uppgift att särskilja olikä ullkvaliteter af råullen direkt ur ullbalarna, icke en erforderlig arbetskvantitet. Då korsades gäl- lande timlönsberäkning med styckebsräkning enligt en. minim.umsats af 33 kg. pr timme, som arbetsgifvarna funno lagt tilltagen m&a dock beslöto tillämpa. ( jröljden. blef dels, att erforderliga ullmäng- dor nu särades, och dels, att arbetarna, lockade af utsikten att kunna fortjäna mer än. förut, väsentligt ökade sixi förtjänst. I en fabrik (Rouen) förklarade sig spimierskorna missnöjda med sin lön, som utgick i form af dagspenning. I stallet för att di- rekt höja derma dagspenning åsattes ett visst pris pr meter eller kilo af de bomullsremsor, arbeterskorna manipulerade. Resultatet' af detta beräkningssätt blef detsamma som i foregå-end© fall: så« väl arbetskvantitet som förtjänst ökades; både fabrikanten, som fick betala mer, och arbeterskorna, som arbetade mer, funno sin. fordel. Å andra sidan förtjänar påpekas, att i flera fabriker anställda väfvare, som, om de endast i någon mån. ökade sin energi, hvilket de faktiskt skulle kunna, också skulle ej oväs'entligt öka sin för- tjänst, principmässigt afhålla sig från att inlägga större energi i arbetet än de behöfva för att nå en af erfarenheten som tillräcklig' för de oundgängliga behofvens tillfredsställa-nde bevisad förtjänst af omkring 4: 90 till 5 francs om dagen. Orsaken till detta rätt sar- egna, flerestädes iakttagna förhallande är deras fruktan för att arbetsgifvaren, om han finner sig stå inför möjligheten. att erhålla ökad produktion, skall sånka tarifferna på vissa varor — en taktik, som icke lär vara främmande för vissa arbetsgifvare. — I återigen andra fall, dar produktionskostnaden på en viss vara, t. ex. ett möbeltyg, måst sättas så lågt, beroende på det låga pris, som därför erhålles, att arbetaren. icke formår nå, upp till cn rimlig förtjänst, hafva fabrikanterna mast gå. in på att helt och hållet nedlägga varan, ifråga. Endast en svag bråkdel af Frankrikea textilindustriella etablis- semang hafva utvecklats till medelstora, och en ännu mindre del till mycket stora foretag. Småfabriker och hemateljorer äro i ojäm- förligt öfvervägande antal — ett antal, som har god utsikt att bi- behålla si?, äfven om dess ökninff motverkaa af stormaskiuismea,' handtverkets och de små fabriksforetagens fiende. De verkliga hemateljererna, i hvilka icke anställda och be« talda arbetare, utan blott fami Ijem edlem mar arbeta, äro icke hem- fallna under arbetarelagstiftningens omedelbara kontroll. Men hvarken dessa ateljerer »eller de epentliga småfabrikerna kun- na lämnas ur räkningen vid en. öfversikt öfver arbetsförhällandena; inom fransk textilindustrL Det är inom dessa fabriker med mindre