Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

tion (förbränning) minskas, inslåppés vid smältning äv brons möjligast litet luft i eldstaden. För smältning av gjutjärn är den värme, som erhålles med ved, otillräcklig, varför stenkol och rikligt med luft (starkt drag) måste an- vändas. Härvid avbrännes visserligen c:a 5—7% av järnet, men tillika brinna, och i större mängder, silicium och kol ur järnet, varigenom ett segare järn, vilket isynnerhet egnar sig för stora, långsamt svalnande pjeser med tjocka väggar, erhålles. Svavelhalten i järnet ökas däremot något. — I Fig. 142. Flammugn. Tyskland begagnas flammugnar med plan botten, i Amerika åter rymligare sådana med plant tak, i vilka även stora block kunna nedsmältas. 156. Man liar begynt använda även olja som bränsle för flammugnar. Dessa byggas då stjälpbara. Vid större anläggningar stå vanligen tvenne ugnar i bredd, i den ena smältes metallen, i den andra förvärmes den medels avlopps- gaserna. Efter det smältugnen blivit tömd på sitt innehåll, fylles denna i sin tur med metallstycken, och flamman inriktas i den andra ugnen, således i motsatt riktning mot tidigare. 157. c. Kupol-ugnar. Kupolugnar användas enbart för smältning av gjutjärn, enär andra metaller ej tåla att komma i direkt beröring med bränslet. De äro vertikala, cylindriska s. k. schaktugnar Fig. 143 visar en kupolugn av äldre typ.