Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
tion (förbränning) minskas, inslåppés vid smältning äv
brons möjligast litet luft i eldstaden. För smältning av
gjutjärn är den värme, som erhålles med ved, otillräcklig,
varför stenkol och rikligt med luft (starkt drag) måste an-
vändas. Härvid avbrännes visserligen c:a 5—7% av järnet,
men tillika brinna, och i större mängder, silicium och kol ur
järnet, varigenom ett segare järn, vilket isynnerhet egnar
sig för stora, långsamt svalnande pjeser med tjocka väggar,
erhålles. Svavelhalten i järnet ökas däremot något. — I
Fig. 142. Flammugn.
Tyskland begagnas flammugnar med plan botten, i Amerika
åter rymligare sådana med plant tak, i vilka även stora block
kunna nedsmältas.
156. Man liar begynt använda även olja som bränsle
för flammugnar. Dessa byggas då stjälpbara. Vid större
anläggningar stå vanligen tvenne ugnar i bredd, i den ena
smältes metallen, i den andra förvärmes den medels avlopps-
gaserna. Efter det smältugnen blivit tömd på sitt innehåll,
fylles denna i sin tur med metallstycken, och flamman
inriktas i den andra ugnen, således i motsatt riktning mot
tidigare.
157. c. Kupol-ugnar. Kupolugnar användas enbart för
smältning av gjutjärn, enär andra metaller ej tåla att komma
i direkt beröring med bränslet. De äro vertikala, cylindriska
s. k. schaktugnar Fig. 143 visar en kupolugn av äldre typ.