Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
tion (förbränning) minskas, inslåppés vid smältning äv brons möjligast litet luft i eldstaden. För smältning av gjutjärn är den värme, som erhålles med ved, otillräcklig, varför stenkol och rikligt med luft (starkt drag) måste an- vändas. Härvid avbrännes visserligen c:a 5—7% av järnet, men tillika brinna, och i större mängder, silicium och kol ur järnet, varigenom ett segare järn, vilket isynnerhet egnar sig för stora, långsamt svalnande pjeser med tjocka väggar, erhålles. Svavelhalten i järnet ökas däremot något. — I Fig. 142. Flammugn. Tyskland begagnas flammugnar med plan botten, i Amerika åter rymligare sådana med plant tak, i vilka även stora block kunna nedsmältas. 156. Man liar begynt använda även olja som bränsle för flammugnar. Dessa byggas då stjälpbara. Vid större anläggningar stå vanligen tvenne ugnar i bredd, i den ena smältes metallen, i den andra förvärmes den medels avlopps- gaserna. Efter det smältugnen blivit tömd på sitt innehåll, fylles denna i sin tur med metallstycken, och flamman inriktas i den andra ugnen, således i motsatt riktning mot tidigare. 157. c. Kupol-ugnar. Kupolugnar användas enbart för smältning av gjutjärn, enär andra metaller ej tåla att komma i direkt beröring med bränslet. De äro vertikala, cylindriska s. k. schaktugnar Fig. 143 visar en kupolugn av äldre typ.