Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Fjärde kapitlet. Metallernas deformering samt härvid använda arbets- metoder och verktyg. Om deformering i allmänhet. 166. Vid deformering förskjutas det i fast form varande ämnets smådelar (molekyler) i förhållande till varandra genom inverkan av någon yttre kraft, varigenom den önskade form- förändringen ernås. Ju mera molekylerna kunna förskjutas, utan att arbetsstycket går sönder, desto mera tänjbart eller smidbart är ämnet. 167. Av metallerna kunna några smidas redan i kallt till- stånd (guld), andra vid rödglöd (smidjärn), en del åter blott vid en bestämd temperatur (zink). Vissa metaller kunna icke smi- das vid någon temperatur (gjutjärn). — Enär de flesta metaller äro mera tänjbara i upphettat tillstånd, behövas vid defor- mering av metaller även upphettningsinrättningar av olika slag. Deformeringen åter kan ske med tillhjälp av olika redskap, antingen för hand eller med maskiner. — Beroende därpå, huru den yttre kraften verkar, skiljer man mellan olika deformeringssätt. Den y ttre kraften kan antingen verka plötsligt (genom slag), eller med jämn styrka, och den kan förändra kroppens form antingen genom prässning, utdrag- ning eller böjning, i vilket sistnämnda fall ena sidan av krop- pen uttjänjes, medan den andra prässas ihop. På grund härav indelas metoderna för deformering i följande huvudgrupper: s m i d n i n g, u t v a 1 s n i n g, u t d r a g n i n g och b ö j n i n g.