175
ryggen är, för ernående av större styvhet, på vardera sidan
försedd med fastnitade järnlister; fogsvanssågen användes
vid insågning av fåror i breda träytor, varför den måste vara
styv. Den s.k.tj uvså ge n (fig-296) är spetsig och tjock;
Fig. 294—296. Sticksåg, fogsvanssåg och tjuvsåg.
bladet är tunnare på ryggsidan; tänderna äro sneda och skran-
kas icke. Tjuvsågen användes vid uppsägning av hål: först
borras ett hål, från vilket sågningen sedan företages längs
gränserna för den bestämda figuren. En g r a d s å g (fig. 297)
begagnas vid sågning av inskär-
ningar; den består av ett trä-
handtag, varvid ett kort såg-
blad med sneda tänder fästes;
för bestämmandet av inskär-
ningens djup förses sågen med
en med skruvar fäst ställare.
Fig. 297. Gradsåg.
— Av spann sågar na är den vanligaste den s. k.
strängsågen, som inspännes i en ram av trä (fig. 298);
denna består av tvenne tvärträn och et t mellanträ; vartdera
tvärträet är i ena
ändan försett med ett
hål, vari en tapp är in-
satt; vid dessa tappar
fästas sågbladets ändar;
tapparna äro vridbara,
Fig. 298. strängsåg. varigenom bladet även