Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
181
stävarna; den nödiga tätheten astadkommes därigenom, att
stäfkantefna prässas mot varandra, då virket sväller.
282. Genom s p i k n i n g förenar man trästycken vid var-
andra; spiken slås igenom vartdera arbetsstycket; friktionen
mellan spiken och träet håller spiken stadigt på dess plats. —
Spikarna äro vanligen gjorda av järn, mindre ofta av mäs-
sing eller koppar. Vid användning av grövre spik bör man
först borra ett hål i träet, för att spiken ej skall klyva detta.
Spikarna framställas antingen genom smidning eller genom
utskärning. Skuren spik framställes med spiknicis-
kiner sålunda, att maskinen från en järnplåt, vars bredd är
något större än spikens längd, antingen i kallt eller i upphet-
tat tillstånd avskär en liten remsa av samma tjocklek som
spikskaftet, å vilken remsa spikhuvudet med detsamma fram-
ställes genom prässning. Spikar framställas även av tråd; ma-
skinen avklipper tråden i bitar av lämplig längd och förser
dessa samtidigt med huvud, spetsen bildas vid avskärningen.
Spikarnas storlek varierar från 300 till 25 nmi. — Spikar av
trä — pluggar — inslås stadigt i förut borrade hål. Mind-
re pluggar doppas i lim, varigenom en säkrare bindning ernås.
283. Ni t ni n g. Tvenne metallstycken kunna förenas
vid varandra antingen direkt eller indirekt med tillhjälp
av en tredje kropp, en nit. I förra fallet är det ena styc-
ket försett med ett hål, vari ändan av det andra stycket
eller en därå anbragt, ef ter hålet gjord tapp passar; då den ge-
nom hålet utskjutande ändan av tappen stukas, hindras tap-
pen härigenom att glida ut ur hålet och styckena bliva på del-
ta sätt förenade. I det senare fallet äro styckena, vilka även
kunna vara flere än två, försedda med mot varandra pas-
sande, vanligen runda hål, i vilka niten instickes. Nitens ut-
skjutande ändar stukas, varigenom en förbindning åstadkom-
mes. Nitningen kan ske antingen med kalla eller också med
upphettade nitar. I kallt tillstånd nitas mässings-,
koppar- och sådana järnnitar, vilkas diameter är mindre än 10
mm. Större järnnitar nitas vid rödglöd. N i t n i n g med
upphettade nitar erbjuder den fördelen, att arbetet
är lättare att utföra och niten noggrannare utfyller hålet samt,
då den vid avkylningen krymper, prässar styckena stadigt
mot varandra. — Av en nitförbindning t ordras antingen en-