Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

183 286. Kilförband. Kilar för hopfogning av metallde lar framställas vanligen av stål. Om kilen skall fasthållas genom sin egen friktion, så bör dess lutning vara mindre än 1/20; längdkilarnas lutning är vanligen x/100.—Vid trä- kilar användes större lutning. 287. Vid t ap p f ö r b a n d utgöres det bindande ele- mentet av en, vanligen rund, tapp; förbindningen är i detta fall rörlig. Tappförband användas vid sammanfogning av så- dana element, som skola vara rörliga kring en bestämd led (tapp). 4. Träförband. 288. Sätten att sammanfoga delar av trä kunna indelas i tre grupper med avseende därå, i vilken riktning fibrerna på de sammanfogade styckena löpa i förhållande till varandra, d. v. s. om trästyckena sammanfogas efter varandra i bredd eller i vinkel emot varandra. Fig. 311. Träförband. Av län g d- eller skarvfogarna äro de vanligaste flatfog (fig. 311 A, B, C), hakfog (D), hakfog med kil (E), sned hakfog (F), sned kilfog (G) och tappfog (H). K a n t- eller breddfogar: enkel spåntfog (J), dubbel spåntfog (K, L), .listfog (M). En spjälfog (N) bildas med tillhjälp av ett sär- skilt sammanfogande element, en spjäla, som går tvärs över de sammanfogade styckena och infälles i dessa. Av tvär- (vin- kel-) fogar må näm- nas: sned tandfog (fig. Fig. 312. 312 A), tapphörnfog(B).