Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

229 Martin-metoden är mycket allmänt använd, enär man därvid kan begagna järnskrot; dessutom kan man noggran- nare bestämma järnets sammansättning därigenom, att provstycken när som helst kunna uttagas. — Man kan enligt denna metod färska 5—40 ton järn i gången. Färskningen tager en tid av c:a 10 timmar i anspråk. Avbränniiigen är 6—8 %. Vid sur Martin-färskning varvid ugnsfodret inne- håller kisel) kan stål direkt framställas, genom att färsk- ningen avbrytes, då den önskade kolhalten ernåtts. Vid basisk färskning avgår ej fosforn ur järnet, innan kolhalten sjunkit ända ned till O,io %. Om man i detta fall önskar framställa stål, så bör kolhalten i järnet ökas genom till- sats av spegeljärn. 353. De ur Bessemer-, Thomas- eller Martiii-ugnar erhållna, i kokiller gjutna järnblocken kunna med samma uppvärmning smidas eller utvalsas. Genast kan detta dock ej ske, enär det inre av blocken länge förblir smält. Då man ej kan vänta, tills även det inre stelnat, enär ytan då redan vore alltför kall, insättas blocken i trånga, murade s. k. utjämningsgropar, i vilka de stelna jämnt. 354. Elektrisk färskning. För smältning av järn i och för färskning användes numera även elektricitet. De elektriska ugnarna äro av tre slag: motståndsugnar, induktionsugnar och ljusbågsugnar. Vid motståndsugnar får den elektriska strömmen passera genom den för smältning av- sedda metallen, varvid metallens ledningsmotstånd åstadkom- mer det erforderliga värmet. Vid induktionsugnar åstadkommer den elektriska växelströmmen elektriska ström- mar i metallen, som härav upphettas till smältning. Vid en 1 j usbågsugn åstadkommes det erforderliga värmet medels en ljusbåge, som alstras mellan spetsarna på tvenne elektroder (vanligen tvenne kolstänger). — Själva färsknin- geh försiggår på samma sätt som i en Martin-ugn. III. Särskilda järnsorter och deras framställning. 355. Torrfärs kat (aducerat) järn. Om vitt tackjärn upphettas en längre tid tillsamman med starkt syrehaltiga ämnen, så oxideras kolet i tackjärnet, först i de yttre skikten, men sedan, då kolet till följd av järnets jämn-