Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

234 gan i så stora mängder, att svavlets inflytande härigenom paralyseras. Svavel förringar således järnets smidbarhet och svetsbarhet. Svavlet är ej jämnt inblandat i järnet. Svavel gör tackjärnet vitt, enär det hindrar kolet från att utskiljas i form av grafit. 367. M a n g a n (Mn) ökar järnets hårdhet och håll- fasthet. Det paralyserar av svavel förorsakad rödbräcka. Välljärn innehåller c:a 0,1 % mangan, götjärn åter 0,1— 1,5 %, ibland t. o. m. 2,1 %. Om järnet innehåller över 20 % mangan, påverkas det ej mera av en magnet. 368. Nickel (Ni) ökar märkbart järnets hållfasthet och hårdhet, utan att i nämnvärd grad förminska dess tänj- barhet, varför nickelhaltigt järn lätt kan smidas, valsas och svetsas, samt dessutom t. o. m. härdas. Brottytan på nic- kelstål är ytterst finkornig. Vanligen innehåller detta 2,5—3,5 % nickel. 369. Krom (Cr) ökar hållfastheten, men förringar smid- barheten och svetsbarheten, så att järnet redan vi cl en kroir- halt av 1 % varken kan smidas eller svetsas. 370. Wolfram (W) inverkar på samma sätt som krom. Det gör stålet ytterst hårt. Användes vid framställ- ning av degelgötstål, varvid wolframhalten kan stiga ända till 10 %. 371. Koppar (Cu) förorsakar vid en kopparhalt, över- stigande 0,4 %, rödbräcka hos järnet. 372. Syre (O) gör, om därav ingår, i form av järnoxid, över 0,5 %, götjärn rödbräckt. Inverkan av mekanisk bearbetning på järnet. 373. Bearbetning, i synnerhet i hett tillstånd, gör järnet tätare och mera finkornigt, samtidigt, som dess hållfas thet ökas. Vid bearbetning i kallt tillstånd ökas järnets hårdhet, således minskas härvid dess seghet. För att åter få järnet till mjukt och segt bör det glödgas (§ 363). —Kanterna av i kallt järn inprässade hål äro vanligen förstörda av fina sprickor eller rämnor; särskilt är götjärn i detta avseende ömtåligt. Dessa skadliga följder kunna i någon mån undvikas, om järnet efter hålprässningen glödgas. Det säkraste sättet är att först