Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

252 hastig avkylning av legeringen. Man har nämligen obser- verat, att dissociationen sker i desto högre grad, ju långsam- mare legeringen svalnar. (Denna omständighet utnyttjas vid rening av rått bly, varvid det utkristalliserade blyet först uttages, så att en starkt silverhaltig legering kvarstan- n ar å ugn sbottnen). Legeringarnas egenskaper. 421. Legeringarnas smäl (punk ter äro ej, såsom man vore böjd att tro, ett medeltal av de enskilda metaller- nas smältpunktef, utan ligga nästan alltid lägre, än den mest lättsmälta metallens smältpunkt. Så t. ex. smälter tenn vid en temperatur av 230°, bly vid 326°, medan en bly-tennlegering, innehållande 70 % tenn och 30 % bly, smälter redan vid 180° C. Om någondera av metallerna ingår i större kvanti- tet an ovan angivits, så ligger smältpunkten högre. En sådan legering av tvenne metaller, vars smältpunkt ligger lägre än för legeringar i andra proportioner av samma metaller, kallas e u t ek ti s k. Ur en del legeringar, såsom ur den nyss nämnda bly-antimon-legeringen, utkristalliseras (dis- socierar) någon metall tills den eutektiska legeringen upp- nås, som stelnar sist (smälter först), och som således bestäm- mer legeringens smältpunkt. I allmänhet gäller såsom regel, att ju flere metaller legeringen innehåller, desto högre lig- ger dennas smältpunkt. — Legeringarnas gjutbarhet är i allmänhet bättre än de enskilda metallernas, detta beroende huvudsakligast av de förras lägre smältpunkt. Ju lägre denna är, desto mera lättflytande är legeringen och desto noggrannare utfyller den formen. Några enskilda metal- ler äro icke alls gjutbara, emedan de absorbera gaser i sådan mängd, att dessa, då metallen stelnar, bilda blåsor och porer i gjutgodset. Genom att tillsätta en sådan metall med någon annan, för ändamålet lämplig metall kan man förekomma denna olägenhet. På samma sätt avlägsnas i metallen upp- lösta oxider, som inverka menligt på denna, genom att till- sätta den med någon annan metall, som har en större benä- genhet att ingå förening med syre, och vars oxid ej löser sig i metallen, utan avskiljes tillsammans med slaggen (t. ex.