Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
252
hastig avkylning av legeringen. Man har nämligen obser-
verat, att dissociationen sker i desto högre grad, ju långsam-
mare legeringen svalnar. (Denna omständighet utnyttjas
vid rening av rått bly, varvid det utkristalliserade blyet
först uttages, så att en starkt silverhaltig legering kvarstan-
n ar å ugn sbottnen).
Legeringarnas egenskaper.
421. Legeringarnas smäl (punk ter äro ej, såsom
man vore böjd att tro, ett medeltal av de enskilda metaller-
nas smältpunktef, utan ligga nästan alltid lägre, än den mest
lättsmälta metallens smältpunkt. Så t. ex. smälter tenn vid en
temperatur av 230°, bly vid 326°, medan en bly-tennlegering,
innehållande 70 % tenn och 30 % bly, smälter redan vid
180° C. Om någondera av metallerna ingår i större kvanti-
tet an ovan angivits, så ligger smältpunkten högre. En sådan
legering av tvenne metaller, vars smältpunkt ligger lägre
än för legeringar i andra proportioner av samma metaller,
kallas e u t ek ti s k. Ur en del legeringar, såsom ur den
nyss nämnda bly-antimon-legeringen, utkristalliseras (dis-
socierar) någon metall tills den eutektiska legeringen upp-
nås, som stelnar sist (smälter först), och som således bestäm-
mer legeringens smältpunkt. I allmänhet gäller såsom regel,
att ju flere metaller legeringen innehåller, desto högre lig-
ger dennas smältpunkt. — Legeringarnas gjutbarhet
är i allmänhet bättre än de enskilda metallernas, detta
beroende huvudsakligast av de förras lägre smältpunkt. Ju
lägre denna är, desto mera lättflytande är legeringen och
desto noggrannare utfyller den formen. Några enskilda metal-
ler äro icke alls gjutbara, emedan de absorbera gaser i sådan
mängd, att dessa, då metallen stelnar, bilda blåsor och porer i
gjutgodset. Genom att tillsätta en sådan metall med någon
annan, för ändamålet lämplig metall kan man förekomma
denna olägenhet. På samma sätt avlägsnas i metallen upp-
lösta oxider, som inverka menligt på denna, genom att till-
sätta den med någon annan metall, som har en större benä-
genhet att ingå förening med syre, och vars oxid ej löser sig
i metallen, utan avskiljes tillsammans med slaggen (t. ex.