Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

251 och förvandlas till stål. 1 praktiken nedsmältes dock i all- mänhet den mest svårsmälta metallen först, och denna till- sättes sedan med de andra metallerna. På detta sätt för- hindras en större avbränning av den mera lättsmälta metal- len. Den metall, som lättast avdunstar (brinner), ilägges till sist. Zink t. ex. tillsättes just innan gjutningen företa- ges; bly tillsättes vanligen tillsamman med zinken. 419. Vid framställning av legeringar bör beaktas, att temperaturen ej får bli alltför hög, ty om detta är fallet; kunna de mera lättsmälta metallerna brinna (oxideras) och legeringen även annars förändras; några metaller kunna nämligen i sig upplösa även sina egna oxider (så t. ex. är kop- paroxidulen löslig i koppar). Därför bör även luften så vill möjligt utestängas, så att den ej får tillfälle att oxidera lege- ringen. Om luften ej kan utestängas, så bör man av de lät- tare oxiderade metallerna, t. ex. zink och bly, taga en jäm- förelsevis större kvantitet. — Då legeringen stelnar, kan någon av metallerna, eller någon dess förening med någon annan metall, olik legeringen, utkristallisera tidigare och, beroende på dess specifika vikt, nedsjunka till botten eller uppstiga till ytan av legeringen. Därpå kan någon annan metall eller förening utkristallisera o. s. v., varigenom lege- ringen ej blir homogen. Såsom exempel må nämnas en lege- ring av bly och antimon. Om denna innehåller mera än 13 % antimon, så utkristalliseras därur antimon ända tills den kvarblivna, smälta legeringen innehåller 13 % antimofi, varpå legeringen stelnar vid en temperatur av 247° C; en dylik legering innehåller således antimonkristaller. Om åter antimonhalten är mindre än 13 %, utkristalliseras ur lege- ringen bly, tills antimonhalten stigit till 13 %; då legerin- gen nu stelnar, innehåller den alltså blykristaller. Man kan genast se på brottytan för en legering av detta slag, där metal- ler, antingen som sådana eller också i form av olika förenin- gar, utkristalliserat eller d i s s o c i e r a t, att legeringen icke är homogen. 420. Olika legeringar dissociera i olika grad; så t. ex. dissociera koppar-bly-, koppar-tenn- och koppar-silverlege- ringar i hög grad, medan åter koppar-zink-legeringar disso- ciera mindre. Man försöker förhindra dissociation genom