Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

253 aluminium i järn). —Legeringarna äro vanligen hårdare än den mjukaste i dem ingående metallen. Det är just på grund av sin härdhet, som många legeringar funnit använd- ning i stället för de rena metallerna (t. ex. guld- och silver- legeringar). Likaså kan en legerings hållfasthet vara betydligt större än den starkaste däri ingående metallens, trots att. den tillsatta metallens eller metalloidens (t. ex. kolets) hållfasthet är ytterst ringa. Hållfastheten ökas ända till ett bestämt blandningsförhållande och begynner därpå avtaga. Så är t. ex. draghållfastheten för gjuten koppar Kz 2000 kg/cm2, för gjutet aluminium Kz 1000 kg/cm2 och för en koppar-aluminiumlegering, innehållande 90 % koppar och 10% aluminium Kz 5000 kg/cm2. Genom tillsats av någon lämplig metall kan hållfastheten ytterli- gare ökas. — Legeringarnas tänjbarhet och böjlig- het äro däremot mindre än de rena metallernas. — Till följd av sin hårdhet kunna legeringarna poleras blan- kare än de enskilda metallerna, och genöm att med var- andra blanda lämpliga metaller i bestämda viktsförhållan- den, kan man framställa legeringar, som genom polering erhålla en särskilt hög glans. — Legeringarnas färg är beroende av de i dem ingående metallernas art och mängd. Guldet har en gul färg, kopparn är röd, de övriga metallerna ljusa. Guldlegeringarna äro således till färgen gulaktiga, kopparlegeringarna rödaktiga och gulaktiga, beroende på de övriga i legeringen ingående metallerna; legeringar av andra metaller äro vanligen gråaktiga. En del metaller hava en stark färgningsförmåga. Nickel t. ex. har en mycket stark färgningsförmåga; ett nickelmynt, innehållande blott 1 del nickel mot 3 delar koppar, är alldeles vitt. —Värme och elektricitet leda de rena metallerna bättre än legeringarna. Vanligen försämrar redan en mindre kvanti- tet av något annat ämne metallens elektriska ledningsför- måga i märkbar grad. 422. Legeringen benämnes vanligen efter den metall, som utgör huvudbeståndsdelen däri, ibland även efter någon annan metall, som i högre grad inverkar på dess egenskaper, någon gång också efter ändamålet, vartill den användes. — De vanligaste legeringarna äro kopparlegeringarna. Järn-