Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

254 legeringarna hava redan omnämnts, i samband med järnets framställning. Järn användes annars sällan i legeringar (utom i s. k. deltametall). 1. Kopparlegeringar. 423. De vanligaste ämnen, som tillsättas i koppar, äro zink, tenn och nickel. Dessutom tillsättas ofta även andra metaller. a. Koppar-zinklegeringar. 424. Zink och koppar kunna legeras med varandra i vilka viktsförhållanden som helst; zinken dissocierar ej i nämnvärd grad och dess pris är endast omkring hälften av kopparns. Zinken ökar kopparns gjutbarhet och hård- het, clock ej i lika hög grad som tennet. Koppar-zink- legeringarna äro i allmänhet rödbräckta,y de legeringar, vilka innehålla mindre än 35—-40 % zink (Yellow-metall) utgöra dock undantag, enär de äro smidbara även i upphettat tillstånd. Genom tillsats av tenn blir en koppar-zinklegering hårdare och mera hållfast, men samtidigt sprödare. En mycket liten tillsats bly gör legeringen lättare att bearbeta med skärande verktyg, enär den då ej fäster vid stålet. Enär zinken lätt avdunstar och oxideras, till följd av hettan, måste därav tillsättas i överskott. Kopparn nedsmältes först, och därpå tillsättas hastigt de (till c:a 200° C) upp- hettade zinkbitarna; blandningen omröres härvid. Av- bränningen är vanligen 2—5 %, varav tre fjärdedelar zink. — För att förhindra oxidering, täckes vanligen den smälta legeringen med ett träkolsskikt. I allmänhet böra metaller, som tillsättas i fast form, upphettas innan de läggas i den smälta metallen, enär det å y tan och i porerna på den kalla metallen koncentrerade vattnet och den i dem befintliga luften vid häftig uppvärmning kunna förorsaka en explosion. 426. Mässing är en koppar-zinklegering, innehållande 20—50 % zink,. På grund av dess färg kallas mässingen även gul me t all. Gjutmässing innehåller vanligen 35—45 % zink. Om zinkhalten är stor, krymper mässingen mera. En lämplig komposition för gjutmässing är t. ex. 63,72 % koppar, 33,5 % zink, 2,5 °/0 tenn och 0,3 % bly. — Tennet