Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

300 matt färg. Dessutom kan man med tillhjälp av en sandblås- maskin lätt avlägsna den vid gjutningen bildade hårda gjutskorpan, som t. ex. vid svarvning i hög grad fördröjer arbetet. E. Andra vid gjuterier använda maskiner. 511. Sönderhuggningen av tackjärns-tackorna, som vid mindre gjuterier utföres antingen för hand med släggor eller med en maskin, som liknar en fallhammare, sker vid större gjuterier med tillhjälp av en, med en excenter eller hydrauliskt driven, om en plåtsax påminnande tackjärns- k r o s s. Stora skrotjärnsstycken krossas med ett flere hundra kilogram vägande krossblock, som med tillhjälp av en vinsch och kättingar lyftes högt upp och därpå nedfälles på det för krossning avsedda stycket. — De järntrådar och -stänger, som användas till stöd för kärnorna, böjas van- ligen i många bukter, då de utdragas ur gjutpjeserna (§ 165); de uträtas åter med en om en plåtriktmaskin påmin- nande uträtni ngsm askin för k ä r n j ä r n. F. Om de särskilda metallernas gjutning. 1. Gjutning av tackjärn. 512. Vid försäjning av tackjärn användas nummer för att ange grovleken av dess brottyta. N:o 1 anger den grövsta, N:o 5 den finaste brottytan. Kiselhalten är således störst hos N:o 1; kiseln åstadkommer ju utskiljandet av grafit (§ 364) och detta inverkar i sin tur på kristallernas storlek. -— Hematit-tackjärii framställes av röd järnmalm (§ 322; 2); dess kiselhalt är hög, men fosforhal- ten ringa (understiger 0,1 %). 513. Till gjutning av tackjärnspjeser användes oftast ljusgrått och halvgrått tackjärn (§ 335). Detta utfyller formen väl, är tätt och hållfast, samt mjukt och därigenom lätt att bearbeta med skärande verktyg. Ehuru tackjärnet helst bör vara fritt från främmande tillsatser, användes dock ibland fosforhaltigt järn (§ 365) (vilket, såsom varande lättflytande, väl lämpar sig därtill) till föremål av ringa