Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
301 godstjocklek, ävensom till konstverk m. m., av vilka större hållfasthet icke fordras. Tackjärn gjutes sällan direkt ur masugen, utan ned- smältes det vanligen ånyo före gjutningen. Vid de meka- niska verkstäderna kunna sålunda gjuterier uppställas, oberoende av förefintligheten av malm och bränsle; dess- utom är man härvid i tillfälle att efter behov gjuta olika järnsorter ävensom att härtill använda även tackjärnsskrot. 514. På grund av tackjärnets höga smältpunkt böra formarna göras av formsand, lera eller järn. Av de olika sandsorterna användes för enklare föremål vanligen mager eller fet sand. Om man vill erhålla ett noggrant och mjukt gods eller om pjesen är mera komplicerad, användes massa. Mycket stora pjeser, ävensom sådana rotationskroppar, till vilka modellerna bleve dyra, informas i lera. Om föremålets yta önskas hård, användes järnkokill. — Det är av vikt vid gjutningen, att järnet har en lämplig temperatur (§ 161); denna kan bedömas av järnets färg och ytans rörelser m. m. I allmänhet försöker man gjuta järnet vid möjligast låg temperatur. Alltför kallt järn är dock trögflytande; det utfyller ej noggrant formen; ur kallt järn utskiljes ej heller slaggen lätt, utan kvarstannar den i järnet. -— Gjutgodset bör i regeln upptagas från sanden först sedan det fullkom- ligt svalnat; till undvikande av gjutspänningar böra god- sets tjockare partier blottas. I öppen form gjutna pjeser övertäckas med träkolsstybb, för att förhindra oxidation och alltför hastig avkylning. -— Tackjärnets krympning är beroende av dess kiselhalt; kiseln förorsakar utkristallise- ring av grafiten. Denna utkristallisering under svalnandet åstadkommer hos järnet en volymtillväxt och minskar således krympningsprocenten, varför t. ex. sänkhuvudets (§ 87) volym kan tagas till 15—20 % av gjutpjesens volym. Till att öka kiselhalten i tackjärnet användes kiseljärn, innehållande 50-—80 % kisel, detta kan, som finpulveri- serat, blandas med järnet t. o. m. i gjutskänken; redan en tillsats av 0,5 % kiseljärn gör gjutjärnet i märkbar grad mjukare, starkare och segare. Manganjärn tillsättes, om man vill binda mera kol i tackjärnet och sålunda få gjut- godset starkare. — Till hårdgjutning användes tackjärn