Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
301
godstjocklek, ävensom till konstverk m. m., av vilka större
hållfasthet icke fordras.
Tackjärn gjutes sällan direkt ur masugen, utan ned-
smältes det vanligen ånyo före gjutningen. Vid de meka-
niska verkstäderna kunna sålunda gjuterier uppställas,
oberoende av förefintligheten av malm och bränsle; dess-
utom är man härvid i tillfälle att efter behov gjuta olika
järnsorter ävensom att härtill använda även tackjärnsskrot.
514. På grund av tackjärnets höga smältpunkt böra
formarna göras av formsand, lera eller järn. Av de olika
sandsorterna användes för enklare föremål vanligen mager
eller fet sand. Om man vill erhålla ett noggrant och mjukt
gods eller om pjesen är mera komplicerad, användes massa.
Mycket stora pjeser, ävensom sådana rotationskroppar, till
vilka modellerna bleve dyra, informas i lera. Om föremålets
yta önskas hård, användes järnkokill. — Det är av vikt vid
gjutningen, att järnet har en lämplig temperatur (§ 161);
denna kan bedömas av järnets färg och ytans rörelser m. m.
I allmänhet försöker man gjuta järnet vid möjligast låg
temperatur. Alltför kallt järn är dock trögflytande; det
utfyller ej noggrant formen; ur kallt järn utskiljes ej heller
slaggen lätt, utan kvarstannar den i järnet. -— Gjutgodset
bör i regeln upptagas från sanden först sedan det fullkom-
ligt svalnat; till undvikande av gjutspänningar böra god-
sets tjockare partier blottas. I öppen form gjutna pjeser
övertäckas med träkolsstybb, för att förhindra oxidation
och alltför hastig avkylning. -— Tackjärnets krympning är
beroende av dess kiselhalt; kiseln förorsakar utkristallise-
ring av grafiten. Denna utkristallisering under svalnandet
åstadkommer hos järnet en volymtillväxt och minskar
således krympningsprocenten, varför t. ex. sänkhuvudets
(§ 87) volym kan tagas till 15—20 % av gjutpjesens volym.
Till att öka kiselhalten i tackjärnet användes kiseljärn,
innehållande 50-—80 % kisel, detta kan, som finpulveri-
serat, blandas med järnet t. o. m. i gjutskänken; redan en
tillsats av 0,5 % kiseljärn gör gjutjärnet i märkbar grad
mjukare, starkare och segare. Manganjärn tillsättes, om
man vill binda mera kol i tackjärnet och sålunda få gjut-
godset starkare. — Till hårdgjutning användes tackjärn