Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

4C3 är en viktig faktor vid förfärdigandet av stäv, åror, åkdon och båtar. En svarvare undviker däremot helst att an- vända lättkluvet virke. 5. Böjlighet. 793. Tänjbarheten är hos trä ytterst ringa. Med träets böjlighet avses åter dess förmåga att kunna böjas utan att brista och därpå bibehålla denna böjda form. Vid böjning uttänjas och sammanprässas några partier av virket utöver den s. k. elasticitetsgränsen, varigenom elasticitetskraften till en del förintas, utan att brottgränsen dock uppnås. Ett på en gång mycket elastiskt och starkt trä kallas segt. Ett trä, som brister, då det böjes utöver elasticitetsgränsen, kallas sprött. Sega trädslag äro t. ex. lind, asp och gran. Virkets böjlighet är beroende av cellernas tänjbarhet; av denna orsak är ett virke med långa och raka fibrer böjligare än ett virke med korta och krokiga fibrer. 794. Fuktigt virke är böjligare och segare än torrt virke, och virke, erhållet från ett ungt träd, är böjligare och segare än sådant, som erhållits från ett äldre träd. Värme och fukt öka böjligheten; denna omständighet utnyttjas all- mänt inom skepps- och båtbyggnadsindustrin, vid framställ- ning av skidor, åkdon och tunnor, inom möbelindustrin o. s. v. (§ 788). — De, särskilda trädslagens böjlighet är olika; böjligast är bok, därpå björk, ask, valnöt o. s. v. — Vid byggnader är denna egenskap hos virket mindre önskvärd. 6. Elasticitet 795. Med elasticitet förstår man den egenskap hos vir- ket, att det återtager sin ursprungliga form, om det t. ex. böjes, dock icke utöver elasticitetsgränsen, och därpå åter lössläppes. Ett böjligt virke är således icke alltid elastiskt. Bok t. ex. är det mest, böjliga trädslaget, men det förblir i den genom böjningen erhållna formen och är således icke elastiskt. Idegran däremot är ett av de mest elastiska träd- slagen (§ 773). Om elastiskt virke böjes utöver elasticitets- gränsen, så .kvarblir alltid en större eller mindre bestående formförändring. Torrt virke är mera elastiskt än fuktigt