Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
469
tills temperaturen stigit till 100° C; vanligen utsuger man dess-
utom med en luftpump luften ur kärlet, för att befordra av-
dunstningen, så att det uppstår ett vacuum på 50—70 mm.
— Även kan överhettad ånga blåsas genom kärlet, tills vir-
ket torkat. — Också användas uppmurade torkkamrar med
valvtak, i vilka virket uppstaplas eller inskjutes på en sär-
skild vagn, och som upphettas antingen med ånga eller
medels en särskild eldstad. Då ånga användes, ledes denna
genom vid kammarens väggar fästa rör. Då egen eldstad
finnes, muras kammarens väggar ihåliga; de heta förbrän-
ningsgaserna ledas runt kammaren längs kanalerna i väg-
garna. För att virket skall torka jämnt, varigenom sprick-
ning undvikes, får alltför starkt drag ej råda i kammaren.
— På artificiell väg torkat virke är ej lika segt sompå natur-
lig väg torkat,
F. Virkets skyddande mot förmultning.
(Impregneringsmetoder.)
808. Såsom redan nämnts (§ 747), äro trädens cellväts-
kor hygroskopiska. Fukt åstadkommer åter att virket lättare
förmultnar, och förminskar även annars dettas hållbarhet.
Man försöker förhindra förmultningen, såsom i det före-
gående (§ 807) beskrivits, genom sorgfällig torkning av vir-
ket och genom att hindra fukt från att intränga i detsamma.
Men då de hygroskopiska, fasta beståndsdelarna i cellväts-
korna kvarstanna i virket, är fara för förmultning alltid för
handen. Därför försöker man antingen avlägsna dessa
beståndsdelar eller försätta dem i sådant tillstånd, att de för-
lora sina hygroskopiska egenskaper och ej heller råka i jäs-
ning (förmultning). Huru dessa ämnen avlägsnas ur virket
är förut beskrivet (§ 803). Cellvätskorna och salterna göras
oskadliga genom att. virket impregneras, d. v. s. fylles med
någon metallsaltlösning eller med något s. k. antisep tiskt ämne.
Isynnerhet virke, som utsättes för omväxlande fukt och torka,
såsom sleepers, bropålar m. m., bör impregneras för att hålla
längre. Av impregneringsmedlen äro de vanligaste: järn-
vitriol, zinkvitriol, zinkklorid, kopparvitriol och kvicksil-
verklorid samt kreosot och karbolineum. Nämnda metall-