Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
469 tills temperaturen stigit till 100° C; vanligen utsuger man dess- utom med en luftpump luften ur kärlet, för att befordra av- dunstningen, så att det uppstår ett vacuum på 50—70 mm. — Även kan överhettad ånga blåsas genom kärlet, tills vir- ket torkat. — Också användas uppmurade torkkamrar med valvtak, i vilka virket uppstaplas eller inskjutes på en sär- skild vagn, och som upphettas antingen med ånga eller medels en särskild eldstad. Då ånga användes, ledes denna genom vid kammarens väggar fästa rör. Då egen eldstad finnes, muras kammarens väggar ihåliga; de heta förbrän- ningsgaserna ledas runt kammaren längs kanalerna i väg- garna. För att virket skall torka jämnt, varigenom sprick- ning undvikes, får alltför starkt drag ej råda i kammaren. — På artificiell väg torkat virke är ej lika segt sompå natur- lig väg torkat, F. Virkets skyddande mot förmultning. (Impregneringsmetoder.) 808. Såsom redan nämnts (§ 747), äro trädens cellväts- kor hygroskopiska. Fukt åstadkommer åter att virket lättare förmultnar, och förminskar även annars dettas hållbarhet. Man försöker förhindra förmultningen, såsom i det före- gående (§ 807) beskrivits, genom sorgfällig torkning av vir- ket och genom att hindra fukt från att intränga i detsamma. Men då de hygroskopiska, fasta beståndsdelarna i cellväts- korna kvarstanna i virket, är fara för förmultning alltid för handen. Därför försöker man antingen avlägsna dessa beståndsdelar eller försätta dem i sådant tillstånd, att de för- lora sina hygroskopiska egenskaper och ej heller råka i jäs- ning (förmultning). Huru dessa ämnen avlägsnas ur virket är förut beskrivet (§ 803). Cellvätskorna och salterna göras oskadliga genom att. virket impregneras, d. v. s. fylles med någon metallsaltlösning eller med något s. k. antisep tiskt ämne. Isynnerhet virke, som utsättes för omväxlande fukt och torka, såsom sleepers, bropålar m. m., bör impregneras för att hålla längre. Av impregneringsmedlen äro de vanligaste: järn- vitriol, zinkvitriol, zinkklorid, kopparvitriol och kvicksil- verklorid samt kreosot och karbolineum. Nämnda metall-