Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SfektioN V 153 varmningsanlæg til tiere Firmaer uden efter et fuldt ud teknisk bearbejdet Program, hvorved ogsaa den tek- niske og upartiske Bedømmelse af Tilbudene sikres, saaledes at der ikke alene tages Hensyn til Prisbillig- heden. 2) Bygherren bør derfor, for saa vidt han ikke har tilstrækkelig teknisk Sagkundskab paa det omhandlede Omraade, enten holde sig til et enkelt Firma, til hvilket han kan have fuld Tillid, eller hvis der ønskes Tilbud fra flere Firmaer, skaffe sig fornøden Assistance hos en erfaren og upartisk Tekniker. 3) Denne Tekniker bør, for at højne Entreprenør- standen, naar ikke særlige Omstændigheder tale der- imod, ikke udbyde Anlægene efter Projekter, udarbejdede fuldt ud af ham, men udbyde Arbejdet efter et af ham udarbejdet Program, der indeholder Mulighed for An- vendelsen af nye Ideer og Metoder. Bedømmelsen af de indkaldte Tilbud bør da være tilgængelig for de bydende Firmaer, for at disse kunne gøre opmærksom paa eventuelle Fejl ved samme. Ingeniør Ramsing. De to første Punkter kan jeg slutte mig til. Derimod er jeg uenig med Indlederen om det tredje Punkt. Der er intet i Vejen for af og til at gaa den Vej som anført, men det bør næppe være Reglen. Saasnart man forlader det fuldt ud be- stemte Projekt og gaar over til det mere ubestemte Program, vil en retfærdig Sammenligning mellem de forskellige Tilbud blive vanskelig eller umulig at ud- føre. Ingeniør W. Dahlgren. På samma gång jag tackar kapten Reck für hans utmärkta foredrag, i hvilket jag i många punkter vill helt instämma, måste jag dock göra flere invändningar mot detsamma eller rättare en hufvud- invändning beträftande forhållandet mellan entreprenøren och den kontrollerande ingeniøren. Jag var ej beredd, att diskussionen om den uppstälcia frågan skulle taga denna vändning, och är därför ej beredd att fullständigt bemöta kapten Recks uppfattning, hvilket ju ej heller den langt framskridna tiden inedgifver. Kapten Recks framställning utmynnar oförtydbart i samma anda, som det af honom citerade yttrandet af prof. Rietschel, hvilket påtagligen Sectionen fann vara alltför stärkt. Kapten Reck vill alls icke veta af, att den kon- trollerande ingeniøren tillika skall vara konstruktør af värmeledningen. Detta innebär i sina konsekvenser i själfva verket, att inga konstruktører af värmeledningar borde få finnas till såsom sådana, för såvidt de ej tillika vore entreprenører eller åtminstone anstälda hos och bundna vid en värmeledningsentrcprenör. Men detta torde dock vara att se saken alltför mycket från entreprenørens synpunkt. Vårmelednings- tekniken kan nog foras framåt såval på det ena sättet som på det andra eller genoni båda i forening. Men en nödvändig förutsättning för, att det skall kunna ske på det af kapten Reck förordade sättet, finnes åtminstone icke hos oss i Sverige. Denna förutsättning är, att det skall finnas firmor, som egna sig åt värmelednings- arbeten såsom sin uteslutande specialitet, åt hvilken de således egna sitt intresse. Men hos oss finnes blott en enda sådan firma, och denna är ganska ny och har ej ännu stora resurser. Alla de andra värmelednings- entreprenörerna drifva detta yrke såsom en mindre och ej synnerligen omhuldad afdelning af deras all- männa verksamhet. Jag faste mig särskildt vid ett uttryck i tredje punkten af den af kapten Reck föreslagna resolutionen Der står »men udbyde Arbejdet efter et af ham ud- arbejdet Program, der indeholder Mulighed for An- vendelsen af nye Ideer og Metoder«. Häri är ju visser- ligen icke sagdt, att den kontrollerande ingeniøren, då han tillika är konstruktør, skulle vara mindre skicklig alt själf komma fram med nya ideer och metoder, men denna tanke ligger dock ganska nära där bakom. Men det vore dock märkeligt, om en konstruktør, som i regeln har god utbildning, och som egnat sig ute- slutande åt en ganska begränsad specialitet, skulle vara mindre duglig i detta afseende, därför att han icke är entreprenør. Men så langt vill jag instämma uti den uttalade meningen, att konstruktøren bör laga hänsyn till beflntliga konstruktioner och modeller samt af andra gjorda uppfinningar inom området, så att dessa vid entreprenaden kunna göra sig gällande. Den fristående konstruktøren, som icke tillika är entreprenør, har en ställning, som gör det för honom möjligt att arbeta inom alla värmeledningsteknikens omraden. Detta är åtminstone blott sällan fallet med entreprenörerna. Hvar och en har sitt »system«, som han vill tillämpa och framdrifva för de mest olikartade uppgifter. »Systemet« passar, om man får tro entre- prenøren. lika bra for ett stall som för en domkyrka. Slutligen vil jag framdraga ett hufvudskäl, hvarför det af kapten Reck förordade tillvägagängssättet icke obetingadt är att foredraga. Det är, att det helt enkelt är omöjligt att tillämpa vid større offentliga byggnader. Vi kunna härvid tänka t. ex. på det nya rådhuset, som vi nyligen sett. Hvar och en, som medverkat vid en sådan byggnad, vet, huru ett samarbete måste äga rum mellan arkitekten och värmeledningsingeniören, och hur byggnadens detaljer ofta framgå ur kompromisser mellan arkitekten och alla de tekniker, som måste anlitas i en modern byggnad. Och icke minst värme- ledningen måste arbetas fram från grunden och ända upp till ventilationsskorstenarne under ständigt sam- arbete med arkitekten. Men för ett sådant samarbete är icke en entreprenør, han må vara än så teoretiskt och praktiskt skicklig i sitt yrke, den rätte mannen. Han skulle därigenom vara så godt som praedestinerad att utan konkurrens få utföra värmeledningen. Men om man vill förneka kontrollanten rättighet att vara konstruktør, då det är fråga om mindre upp- gifter, hur skall då denne blifva skicklig att lösa de större? Fristående värmeledningstekniker måste där- för finnas, och det hjälper icke i Tyskland, att prof. Rietschel, af hvad skäl känner jag icke, för entrepre- nörernas talan. Såvidt jag har uppfattat saken riktigt, är det af entreprenörerna klandrade »Submissions- verfahren« där mycket vanligt. Direktør Ludvig Christensen kunde i meget slutte sig til Indlederen, men det tekniske Program maatte da blive meget fyldigt. Bygherren eller hans Repræsentant kunde have Krav og Ønsker, som Opvarmningsentre- prenøren intet kunde vide om, og som betingedes af andre Hensyn end Opvarmningens. For Eks. Ovnenes Plads, Rørledningernes Beliggenhed, Hensyn til andre Rørledninger som Vand, Gas og Spildevand. Man kunde tænke sig, at alle disse Ledninger skulde ligge i fælles Nicher udsparede i Murene. Det vil sikkert i Praksis vise sig, at Programmet ofte maatte være saa specificeret, at det blev til et helt Projekt. Ingeniø- rerne vilde næppe linde sig i, at deres Virksomhed i mangfoldige Tilfælde indskrænkedes saa meget. At Be- dømmelsen af Projekterne skulde være tilgængelig for Entreprenørerne kunde give Anledning til endeløst Vrøvl. Taleren vilde ved denne Lejlighed endvidere lægge et Ord ind for at opnaa Regler for det vigtige Spørgsmaal om Garantier for Brændselsforbruget. Ingeniør Karsten vilde blot udtale, at det sikkert ikke havde været Indlederens Mening, at større Anlæg, sotn f. Eks. det i Kjøbenhavns nye Raadhus, skulde udføres som foreslaaet paa Punkt 3. Ingeniør Schouboe henstillede, om man ved denne Lejlighed kunde udtale Ønsket om, at Arkitekterne tog 20