Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SEKTION VIII 229 myndigheten lämnat mjölken ur sigte (utan alt den är innesluten i förseglade kärl) under något längre eller kortare moment, så är kedjan brüten; och det är där- efter försent alt gcnom undersökningar å själfva varan söka godtgöra bristen i kontrollen. Möjligen invänder här någon, att man gcnom mjölkens i lag stadgade pasteurisering kan göra sig någorlunda oberoende af en eventuel infektion, samt att man ju kan medels kemiska medel påvisa en olikhet mellan rå och upphettad mjölk, hvadan man skulle kunna nöja sig med den slags sanitära kontroll af mjölken, att man pröfvar, huruvida upphettning ägt rum eller icke. Jag behöfver emellertid icke påvisa ofullkomligheten af denna slags kontroll. Visserligcn vore del i jämförelse med nu bestående forhållanden onekligen en afgjord sanitär fordel, om ingen mjölk finge säljas till föda for menniskor eller dj ur, utan all forsi hafva varit pasteuriserad. Men att man icke anser detta såsom füllt tillfrcdsställande bevisas bäst genoin de på privat väg anordnade mjölkdistributio- nerna, dar man med uppoffring af ej så ringa kostnad öfvervakar mjölkdjuren, personalen, lokalerna, mjölk- kärlen och själfva varan. »Kontrollerad mjölk« eller »tuberkelfri mjölk« utlofvas under garanti af kända per- soner eller korporationer samt linner äfven marknad — till sista droppen, skulle jag tro. Men ännu utgör denna verkligt kontrollerade mjölk t. ex. i Stockholm blott c:a 2 °/0 af hela mjölkkonsumptionen, hvilket visar, att ofantligt mycket återstår att göra. Nöjer man sig till en början med att uppställa onskningsmål — utan afseende på saltet for ett prak- tiskt realiserande däraf, så måste man erkänna såsom sårdeles eftersträfvansvärdt, att denna af privata bolag och personer inslagna väg måtte kunna generaliseras och slutligen blifva den allmänna, för all mjölkleverans fastställda metoden. I stallet för de mer eller mindre privat vidtalade kontrollanterna — vetrinär, läkare, ke- mist — skulle då en offentlig myndighet utöfva öfver-1 inseendet öfver det hela, hvarigenom dessutom större enhet i bestämmciser och arbetssätt kunde vinnas. Tyvärr synas de praktiska svårigheterna i och för' kontrollens utöfvande i nu antydda omfang vara — I åtminstone för närvarande — så godt som oöfvervinnc- liga. Det är ett stort område — med många mils radie — som forser en stor stad med mjölk. Större och mindre ladugårdar äro spridda öfverallt, och om man äfven skulle kunna tanke sig, att en så genomgripande inskränkning i ladugårdsagarnes personliga handlings- frihet kunde genomföras, att de i helsovårdens intresse nödgades ställa sin håndtering under den kontroll, som här är i fråga, så vore det säkerl förenadt med så afsevärda ekonomiska uppofTringar att ställa sig före- skrifterna till efterrättelse, att ett betydligt motstånd vore att förvänta mot dylika sträfvanden. Icke nog med, att sannolikt heia kreaturbesättningar maste om- bytas, så vore nog i många fall behöfligt att alldeles ombygga ladugården. Och den personal, som för kom- munens räkning skulle utöfva kontrollen, blefve icke heller billig. Huru eftersträfvansvärdt det ställda målet än må vara, så kan man dock icke förr tänka sig realiserande af ett dylikt program, än de hygieniska betraktelsesätten trängt vida djupare ned i folkels med- vetande, än som nu är fallet. Intill dess måste andra — om ock ofullkomligare — åtgardcr vidtagas. Hvad som emellertid i väsentlig mån skulle bi- draga alt höja fordringarne på mjölkens kvalitet och dårmed inom vidare kretsar framtvinga en bättre ord- ning vore otvifvelaktigt, om kommunen själf för att åt sina sjukhus, uppfostrings- och försörjningsanstalter, fängelser skaffa felfri mjölk, ginge i speisen med mön- steranläggningar, dar stadens myndigheler ägde att öfvervaka mjölkhandteringen. Mangen kommun är ägare till stora landtcgcndomar, dar detta väl skulle låta sig göra, eller dar eventuelt en arrendalor, som hade atl leverera mjölken, kunde äläggas ställa sig före- skrifterna till efterrättelse. Intill dess, att pasteurisering af mjölken biir obli- gatorisk — hvilket väl får anses såsom ett steg i önsk- värd riktning — måste erkännas, att den offentliga mjölkkontrollcn mestadels bioti kan få rent ekononiiskt syfte. Mjölkens fetthalt samt frihet från forfalskningar är, hvad som egentligen bestämmes. Och om man än måste medgifva, att fetthalten har en för dibarn ganska vigtig sanitär betydelse, så biir den likväl i det stora hela blott en økonomisk faktor — så mycket mer, som den oblandade komjölken aldrig kan anses füllt lämplig näring åt dibarn, åt hvilka särskilda blandningar af grädde och vatten beredas. Gräddhaltcn (fetthalten) bestärnmer således äfven i detta fall — liksom i all- mänhet — mjölkens värde. Den sanitära kontrollen inskränker sig i regeln till öfvervakande af lämplighctcn af samt snyggheten inom forsal j ni ngsställena. Den ekonomiska kontrollen af mjölken har i våra dagar väsentligt underlättats gcnom de snabbanaly- seringsmetoder, hvaraf ett stort antal — med de Lavals laktokrit såsom foregångare — nu är i bruk. Genom Lindstroms butyrometer kan man ju »afverka« ett åttiotal prof i en dragning med en noggranhet, som för vanliga kontrolländamäl är füllt nöjaktig. Genom kom- bination af spec, vigts- och fettbestämningar erhåller man ganska goda upplysningar om mjölkens handels- värde. Tillgriper man vidare i tvifvelaktiga fall bc- slämning af vatten, socker(polarisering), kväfve (Kjel- dahl), aska, eventuelt ock nitrater (diphenylaminreaktion), så kan inan till och med understundom komma till klarhet om, huruvida mjölken är förfalskad eller ej. Men vi veta, att mjölk är olika, allt eftersom den förskrifver sig från den ena eller andra kon, vidare allt eftersom den är mjölkad på morgonen, middagen eller kvällen, vidare allt eftersom den är erhållen i mjölkningsperiodens början eller slut, och ändtligen allt eftersom den förskrifver sig från den ena eller andra af kreaturets fyra spenar. På grund af allt detta är det icke blott möjligt ulan äfven praktiskt utfördt alt från samma kreatursbesättning erhålla handelsmjölk med väsentligt olika fetthalter. Och den enkla fordran på mjölken, att den skall vara oförfalskad, läniner den konsumerande allmänheten utan skydd mot de verkligt dåliga mjölkkvaliteter, som utan all forfalsk- ning levereras. Och icke nog härmed: därigenom alt gränsvärdena för mjölkens fetthalt äro så utomordent- ligt vida, biir det snart sagdt omöjligt alt på grund af kemisk analys förklara en vara såsom förfalskad, om man icke kan skaffa sig bevis för, att en under alldeles liknande forhållandan mjölkad vara från samma kre- aturbesättning gifvit en annan lagre fetthalt. Men sällan kommer man i en stor stad åt att verkställa s. k. stall- prof. Antingen måste man således släppa efter på for- dringarne i en grad, som gör snart sagdt allt mjölk- pröfning till ett nonsens, eller ock måste man uppställa andra normer än rätt och slätt den, som ordet »o/or- falskad«- innebår. Liksom clt mejeri frågar foga efter, huruvida en låg fetthalt beror på partiel skumning af mjölken eller på kreatursracen eller på mjölkningen, så är det ock för den konsumerande allmänheten komplett likgiltigt, af hvilken orsak mjölken är underhallig. Mejeriet betalar mjölken efter fetthalten. Och om det vore praktiskt möjligt för allmänheten att göra detsamma, så vore delta tydligen det rationellastc och bästa för alla parter. Naturligtvis kan delta ej- ske på samma sail för allmänheten som för ett mejeri, hvilkel har medel att dag för dag undersöka och föra den noggrannaste räk- ning öfver mjölkens beskaffenhet från hvarje leverantor. Men det finnes dock en utväg att åtminstone någorlunda tillgodose allniänhelens intressen. Gcnom lagstadgade i gränsvärden i afseende på mjölkens fetthalt och vatten-