Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

244 SEKTIONSMØDER vid fabrikationen kan han framställa en likformigt röd- färgad korf titan färgtillsatser. Så länge köttfärgningen är tillåtcn, tvingas han emellertid för konkurrensens skull alt äfven bruka den, ty då allniänhcten en gang blifvit van vid abnormt rödfärgad kori, tror koparen, alt korf med svagare men mera naturlig farg ej är af fuUgod beskaflenhet. Utaf kemiska konscrvcringsnicdel för kött användas förutom de af alder kända och välkända koksalt och salpeter vanligast borsyra och boraler, sulfiter och hypo- sulfiler antingen hvart och eil för sig eller ock blan- dade med andra konscrvcringsnicdel eller färgämnen. De användas antingen i pulverform att beströ köttet med eller ock i lösningar till påpensling, inblandning eller insprutning. Mycket omfattande undersökningar hafva i dc olika länderna gjorts med dessa tillsatsmedel för alt utröna, dels i hvad mån de hafva den föregifna föbättrande inverkan på köttet, dels huruvida deras användning kan anses medföra någon skada för konsumenternas hälsa, och hafva härvid, såsom förut nämndt är, de olika forskarna olta komniit till mycket olika resultat. Anser man sig emellertid ej hafva fått tillräckliga bevis för, att dessa kemiska konserveringsmedei äro halsovådliga, sa har man å andra sidan ej heller kunnat framlägga öfvertygande skäl för, att de äro oskadliga, och under sådana forhållanden kunna de ej anses vara låmpliga tillsatsmedel till költvaror vare sig med hän- syn till konsumenternas eller näringsidkarnas intressen. I likhet med färgämnena bidraga hithörande kon- serveringsmedcl alt försämra kött- och kortkvaliteten för konsunientcrna. Då dessa medel stå költhandlandena till buds5 blifva de mindre noggranna med att forvara och handtera köttet på ett snyggt satt, enär äfven osnyggt behandladt kött kan models tillbjelp af kon- serveringsmedei bibehåUa ett friskt och vackert utseende under längre tid, än det annars skulle hafva gjort. Donna konservering af köttets utseende är dock inga- kinda liktydig med konservering af köttets kvalitet, lill en början trodde man för ex., alt de svafvelsyrliga salterna, hvilka hafva cn viss formåga att bibehålla köttets färg, utomordentligt höjde köttets hållbarhet, men har delta visat sig vara oriktigt. De äro nämligen goda konserveringsmedei för muskelfärgämnet men ingalunda för köttet. Konserveringen biir således i bästa fall endast skenbar och därför till så mycket större skada, som den fördöljer köttets verkliga tillstånd. Hvad de färska köttvarorna beträffa, såsom hackadt kött eller köttfärs, kan man ej annat än anse tillsats af konserveringsmedei till dem såsom forfalskning, ty all- mänheten vantar, då den köper färskt kött, att också få färsk, oblandad vara. På den internationella hygieniska kongressen i Paris år 1900 diskuterades frågan om konservering af aninialiska födämnen medelst antiseptika, och antogs därvid en resolution, alt hvarje tillsats af antiseptiska ämnen till färska näringsmedel mäste anses som for- kastligt. Beträflande sporsmålet, huruvida de kemiska kon- serveringsmedlen bereda költhandlandena och korf- fabrikanterna några fördelar, kan i hufvudsak anföras det samma som angående färgtillsatserna. Dc kemiska konserveringsmedien bereda ekonomiska fördelar för den mindre samvetsgranne näringsidkaren, som för osnyggt och utan omsorg behandlade eller på annat satt dåliga varor i marknaden, på hvilka han kan sätta samma pris, som lörstklassiga varor hålla, men beredes hårigenom alla sanivetsgranna naringsidkare cn osund konkurrens. De reella näringsidkarna börja ock allt mer inse delta, och äro de sjelfva angelägna om att få de miss- brukade tillsatscrna i lag förbjudna. Till och med bor- syran, hvilken försvararna af konserveringsmedei mest intensivt fasthållit vid, synas näringsidkarna nu mera ej så synnerligen angelägna om alt få bchålla. Uti den i Tyskland utgifna »Allgemeine Flcischcrzeitung« Nr. 146 för den 13. september 1902 göra näringsidkarna följande uttalande: »Borsyran är ej obetingadt nödvändig vid salt- ningen. Den har visserligen den mycket varderade egenskapen att skydda laken under’ en längre tid för förändringar men har för öfrigt ej minsta inflytande på själfva saltningsprocessen.« Märkligt är ock ett uttalande i denna fråga af korffabrikanterna i Stockholm. Den 3. Juni 1902 in- läninade dessa lill Stockholms stads hälsovärdsnänind följande skrifvelse: »Sedan en del år tilbaka har det här i landet, likaväl som flerstädes atomlands, varit brukligt alt till hackadt kött, s. k. köttfärs, till köttmassan vid korf- fabrikation samt till preparering af korfskinn använda vissa färgämnen och andra kemikalier under afsikt att lättare kunna förläna köttfärsen, korfinassan oller korf- skinnen ett vackrare och gennemgående likarladt ut- seende. Om ej dylika färgtillsatser göras, bänder t. ex. lätt, att sådan korf, som någon tid skall förvaras, får delvis en mindre tilltalande, grådaskig färg, utan att minsta afvikelser vare sig i smak eller lukt förmärkas. Tyvärr missbrukas dock emellanåt användningen af dessa färgämnen, i det mindre sanivetsgranna korf- fabrikanter betjäna sig däraf för att gifva korf, som dc framställa af mindre godt material eller med ej till- råcklig omsorg, sken af att vara af bättre beskaffenhet än den i själfva verket är. Ja, det hander till och med, att dylika fabrikanter ej draga i betänkande att medelst tillsatscrna i fråga förläna kött, som på grund af förskämning fått cn abnorm färg, ett utseende, som i friskhet och aptitlighet till och med öfverträffar prima kött, som ej undergått samma behandling. En högst osund konkurrens från mindre sanivetsgranna korflabrikanter kan på så sält göra sig gällande, och för att kunna möta densamma hafva andra fabrikanter så småningom mot sin vilja tvungits att äfven använda samma tillsatser vid sin korffabrikation. Undertecknade korffabrikanter och charkuteriidkare i Stockholm anse emellertid, att dylika tillsatser, hvilka kunna missbrukas till att dölja köttets eller korfvens verkliga beskaffenhet, äro alldeles obehöfliga, ty vid användande af godt, på naturliga färgämnen rikt kött och under iakttagande af omsorgsfullhet och renlighet vid korffabrikationen kan man äfven utan ifrågavarande färgämne framställa korf med varaktigt, likmässigt röd färg. På grund häraf vilja vi värdsammast hos hälso- vårdsnåmnden hemställa, att nänmden måtte hos veder- börande myndigheter söka utverka, alt de nämnda kött- och korftillsatscrna måtte genom för hela rikel gällande allmän lag blifva förbjudna att användas till köttvaror, undantagandes för måttlig preparering af korfskinn.« Med anledning af denna skrifvelse anmodade hälso- vårdsnåmndcn ingeniør Sonden och undertecknad att afgifva utlåtande i ärendet, och sedan vi inlämnat så- dant, hemställdc hälsovärdsnämnden hos K. Maj:t, att till riksdagen måtte göras frainställning om sådana tillägg till nu gällande forordningar rörande köttvarors försättande med främmande ämnen, alt handeln med dylika lifsmedel, tillsatta med färgämnen eller konser- veringsmedei af andra slag än koksalt och salpeter, mä vara alldeles förbjnden. K. Maj:t har nu infordrat yttrande från Kungl. Medicinalslyrelsen, som i sin tur hänskjutit frågan till cn fackmässig kommitté, som för närvarande behandlar densamma. Hälsovärdsnämnden gjorde i silt forslag ej något undantag för färgning af korfskinn. Sedan det nämligen i Tyskland blef bestämdt, att färgning af korfskinn är tillåtcn, har delta ledt därhän, nit man uppdelat färg- ämnen, hvilka äro tillräckligt intensiva att åt korf-