Hur man arbetar i Utlandet

14 Att metallindust'rien i ett land som Belgien.', soni i cleta allrä här- maste uttömt sina egna malmtillgångar och måste importera eå godt som. allt råmaterial, kunnat nå sin. starka utveckling, beror naturenligt på den. rika koltillgången. Omkring 110,000 arbetare sysselsättas i metallindustrierna, och antalet foretag af alia storlekar är mellan 21 och 22 tusen. Man. finner inom detta industriområde talande exempel på den tendens till storindustrien koncentration, som vi tidigare framhäft som. kän- netecknande för det belgiska industrilifvet i allmänhet. Valdiga ka- pitalmassor äro nedlagda i den belgiska metallindustrien; man kan. bilda sig en någorlunda föreställning härom, då man vet, att ett me- delstort stålverk kräfver omkring 50 millioner i anlaggningskast- nad. Enligt en ofta uttalad åsikt är det hufvudsakligen på. grund af sina, framstående köpmannaegenskaper, belgarna lyckas göra sina i forhållande till landet och folkmängdens storlek enoi’ma produkter fruktbärande, ty på själfva det tekniska området nöja de sig meren- dels med att exploatera andras idéer. Nya uppfinningar och förbätt- rade arbetsmetoder höra till undantagen i Belgien. Krafvet på tidig föi’tjänst gör att ynglingen, som utbildar sig till metallarbetare, i de allra fiesta fall söker anställning vid någon fabrik eller i någon verkstad och där genomgår ett praktiskt lärlingsskap, ^om af ett mindre antal kompletteras med metodiskai studier i någon yrkesskola. Man finner dock exempel pa, att lagre praktisk och teoretisk undervisning tages före inträdet i egentligt produktivt arbete, och i flera yrkesskolor till och med ersättes det praktiska arbetet med någon mindre timpenning. Denna utbildning leder då vanligen till snabbare befordring till verkmästare eller hö- gre grader, som förutsätta större kunskaper an till och med mycket ekickliga, men enbart geiiom praktik utbildade arbetare besitta. V id 12-årsåldern, en åldersgrans, som den nya belgiska undervisnings- , lagen rätt snart torde framflytta till 14 år, förtjäna de unga om- kring 75 cent, per dag, och i många fabriker ökas Ionen med. 25 cent, om året under de forstå åren. — Bland, metallarbetarna påtraffas vi- dare ett påfallande stärkt* antal grof- eller hjälparbetare, som ej kunna läsa eller skrifva. Ehuru. de intet annat hafva ärt sina musklers kraft att sätta in i arbetet, äro de mångenstades d© för arbetsgifvarna svåraste att komma öfverens med. De nå sällan. upp öfver en dagsförtjänst af 3 frcs; i flera städer och på mindre or- ter få de ej mer än. 14 cent, i timmen och ej füllt 15 frcs i veckan. Smeder betalas med 40—60 cent, i timmen. Juste- rare få 38—5572 cent., uppritare och maskinmontörer 50 —65 cent. Svarfvare och jämförliga kategorier fortjäna från 27:70—35 frcs pr vecka; medellönen är 30:20 frcs. Liksom i an-