Hur man arbetar i Utlandet

3ß 21askinarbetare: svarfvaioe 45—90, hyflare 53—62,5, borrare 40— 60, Ui>ptymmare 50- 70, slätborrare 55—70 och tirfräsare 42,5 centinli&r. Biatid oftast förekommande dagslöner kunna vidäre följandc an- tecknäs: Låssmeder (styck) 6: 50—9.: 50 frcs om dagen, kiiifsmetler (styck) 5: 75—6: 75, bleckplatarbetäre 6: 50—9: 50, ångpanneslagare 5: 75 —6: 75, svarfvare, hyflare (styck) 5:: 25—9: 25, smeder, förstä arbe- tarc 8—12, autottiobilmon.t6rer, velocipfidmontOberj väpenitlontörer. lo- komoiivniontörer och maskinmontörer 8—il fratios om dageH. IVIaskindelar: män 5:50—8 och kvinnor 4:50 francs om dagen. Förste gjutäre och förste magtigiisarbetare 13—15 frcs øm dagen. Maskingravyr (kvilinor, styck) 2: 50—3 francs ötii dagen. Ünderförmärt 50 frcs i veckan, vetkltiästure 250—300 tics i månaden. öfvertidsarbete betalas i allmäiih'et med 50 procents föi'höj- ning; dito föt äöü- odh helgdagsarbete. Den ringare kontorspéi-soiiålens ställnihg är öftast sämue än arbe- tarnas, till stör del beroende på de anspråk i f'råga öiü klääfcöl iiiän har på. den. förra. Aflöningeti. sker efter flera olika systeiii. I de stliätre etablieéo- metiten utbetalas lönen hvar vecka. t autoniobilfabi-ikei’ afsltttäs köntoiia den 25 i månadeti, och loftet* utbet&Ms den. sistä. hvätVid tvänne afbeialningar, deü 10 och 20, beviljas. I fléra af de ällra största verkstäderna är betalningsdageti söödägen efter den 8 i må- naden för föregäende månad; äfven hat beviljas afbetähliftgar. "Räk- niilgarna1 utdelas en eller två dagar i förväg föf koiitröll och än- märkningar af arbetätnä; vid själfva utbetälniügen mottagas Inga reklamationer. — thi allmän teiidfeHs är att så myeket softi itiöjlig’t utättacka tiden mellan betäliiiilgsddgäma. Arbetareun der visning och yrkesutbildning. Orsakerna till det förfall, hväri arbøtarøundervisningen och yr- kesutbilduingen i Frankrike råkat, äro af mångahanda art. För att fintia dem är det ej Hilfyllest ätt undorsöka, det fi-anska arbetets ekt>- iiotniska villkor, ntah hä,i!stn maste dck tagiis till de toolitlskä öch sociala forhållaridfen, som ledt därhän, att flertalet fi-diiskä Arfeeläfe ej tillgodogora aig teknisk undervisning och Utbildning. JSIail kan. ej säga att bristen härutinnan beror på ftlnvatö af ifltresse hos arbetsgifvärna. Snaräre Synes det titiga antnlet lärlingül* och lär- liiigskafrets dfUllkomlighet i Frankrikc vara en följd af Hkffiltlghet hos de ünga själfvä. soin. skola blifva arbctare. En bristfällig och felaktig fÖrsta ttppfostrau gör ock att de ällra fiesta, vilja blifVa arbetare genast och direkt och utan foregående förvärf af de special-