Hur man arbetar i Utlandet

40 ven tobaksrokning tillåten under arbet-et. Äfven ordnas det så, att arbetarna kunna få pusta ut mellan de svårare pärserna. Att arbetaren icke ligger på latsidan, därför sörjes det formedelst ett rationellt aflöningssystem — ack or d —, som haller hans in- tresse vid makt. Det allmänt tillämpade lärlingsväsendet och den därmed följande yrkesutbildningen utgör ju äfven en kräftig häfstang för höjandet af arbetarens intres&e för sitt arbete. Ackordssatserna beräknas mycket omsorgsfullt, innan ackordsarbete utlämnas. Vid många verkstäder har jag sett särskilda kontorsafdelningar inrättade för verkställandet af liithörande beräkningar. Om foregående erfa- renhet ej gifver tillräcklig ledning för bestämmandet af ett ackord på. en ny sak, så låter man en »Vorarbeiter» arbeta någon tid på prof, hvarefter ackordet sattes definitivt och ändras icke, förrän arbets- metoden samtidigt ändras. Beträffande utbildningen af verkmästare så har man i Tysk- land den. åsikten, att verkmästar&egenskap&i’ icke kunna inläras, utan mäste vara medfödda. Visserligen finnas verkmästareskolor, s. k. »Hüttenschulen», men man faster mindre vikt vid examina, af- lagda vid dylika skolor än vid den praktiska utbildningen och an- lagen för att »föra .befäl». En arbetare, som är i besittning af dessa egenskaper, tager sig fram till ledareatällning äfven utan att genomgå tekniska utbildningskurser. Den tekniska sakkunskapen vid verk- städerna ligger hos ingenjörerna, och vid deras utbildning sparar man icke på den vetenskaplighet, som på ett så glänsande satt drif- vit den. tyska industrien framät, förbi andra länders, som tidigare haft forsteg på grund af större naturtillgångar m. fl. orsaker. Den högsta ledningein af verkstäderna iiitöfvas af »Betriebs in gen jörer» eller »Betriebsdirektoren?», på hvilka ställas de högsta anspråk i afseende på fackutbildning. Största hänsyn till fackkunskapen ta- ges äfven vid besättandet af de högsta posterna inom den. administra- tiva och affärsledningen. Lärlingsväsendet inom de till byggnadsfacket hörande yr- kesgrupperna omhändcThafves af handtverksmästarna och kontrol- leras af särskilda handtverks- eller yrbesföreningar — s. k. »In- nungen». Till närmare belysande af ifrågavarande lärlingsväsen vill jag anföra ett kort utdrag af »Innungsstatuterna» rörande denna sak. öfvervakandet af lärlingarnas lämpliga sysselsättning, deras be- sök i yrkesskolorna, samt efterlefvandet i öfrigt af de i detta hänseende uppgjorda bestämroelserna åligger de af Handelskammaren för detta uppdrag utsedda personerna. I och för utbildandet af yrkesskickliga gesallei’ åligger det hvarje medlem af »der Innung» såsom en hederssak att anställa i sin tjänst ett mot omfånget af hans foretag svarande antal lärlingar. Om arbets^ifvaren tillfalligtvis icke kan lämna full sysselsättning åt sina lärlingar, så äro öfriga foreningsmedlenamar, som hafva ar-