Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

213 sättes blåsningen och utslagsöppningen tilltäppes. — Om malmen innehåller blyföreningar, samlas blyet under järnet och uttappas skilt för sig. Svavel, fosfor, kisel och mangan ingå föreningar med järnet, delvis även med slaggen. Zink- föreningarna reduceras till metall, som avdunstar och oxi- deras samt avsätter sig på skorstensväggarna i trakten av uppsättningsmålet. Andra metaller, såsom nickel, koppar, titan, antimon och arsenik, ingå även föreningar med järnet. 331. Den koks, som användes såsom bränsle i mas- ugnar, framställes av stenkol i särskilda koksugnar; i dessa upphettas stenkolen till hög temperatur utan tillträde av luft, varvid stenkolets flyktigare beståndsdelar avdunsta, och den hårda, icke ens i hettan mjuknande koksen kvarblir. — Träkol är det bästa bränslet i masugnar; det innehåller ej av det skadliga svavlet, ej heller fosfor. Ändamålet med de slaggbildande ämnena är ej endast att avlägsna aska och mineralier, de inverka dessutom, ingående i slaggen, kännbart på järnets art. 332. Masugnsslaggen är glasartad och grönaktig eller blåäktig till färgen. Slaggen tappas antingen i vatten, var- vid till slaggcement användbart mjöl erhålles, eller också gjutas därav i järnf ormar s. k. slagg tegel. Olika slag av tackjärn. 333. Från masugnen uttappas järnet, såsom redan nämnts, längs en s. k. utslagsränna i sand- eller järnformar. Det för gjuterier avsedda gj ut-tackj ärnet (grått) gjutes i form av avlånga tackor, det för framställning av smid- järn och stål avsedda v ä 11-t a c k j ä r ne t (vitt) gjutes där- emot i form av fyrkantiga plattor. Vid smältverk, som äro förbundna med stålverk, uttappas järnet ur masugnen i stora vagnskänkar (§ 1‘58), med vilka det. transporteras till beredningsplatsen (Bessemerugnen 1. a. 1.). Vid stora stål- verk uppsamlas tackjärnet först i stora tackjärnsuppsam- lare, där det får jämnas ut (bli mera homogent). 334. Masugnsjärnet innehåller minst c:a 2,3 % kol. Dess egenskaper äro beroende av malmens och bränslets art och godhet, temperaturen i masugnen, avsvalningshastig- heten, i järnet ingående främmande ämnen, slaggen o. a.