Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

436 svetsstället. Den förra metoden framställes schematiskt i fig. 467: i det avbildade fallet skola tvenne plåtkanter hop- svetsas; då kol- eller metallstången S först med sin spets tryckes emot plåten och därpå upplyftes på några milli- meters avstånd från denna, så uppstår det mellan kolspetsen och plåten en het ljusbåge, som smäl- ter plåtkanterna, så att dessa fästa vid varandra. Då en kol- stång användes, blir den hopsvetsade fo- gen glashård (för- vandlas till stål). Fig. 468 och 469. Motstånds-svetsning. Om man i stället för kolstången använder en metallstång, så smälter ändan på denna och arbetsstyckena liksom sammanlödas. Dessa ovan beskrivna elektriska svets- ningsmetoder kunna användas blott vid svetsning av tunnare föremål. Grövre pjeser kunna ej hopsvetsas enligt dessa metoder, enär man med tillhjälp av en ljusbåge får endast fogytornas kanter smälta och hopsvetsade, medan mittpartierna förbliva osmälta. I detta avseende är mot- ståndsmetoden fördelaktigare. Motstånds-svetsme- t o d e r n a äro likaledes tvenne. Enligt den äldre (s. k. Thomsonska) motståndsmetoden ledes (växel-)strömmen genom tvenne med ändania mot varandra prässade arbets- stycken (fig. 468) och då det härvid på beröringsstället till följd av det stora motståndet alstras en hög temperatur, så begynna arbetsstyckenas ändar snart att glöda och smälta, varpå dessa prässas eller smidas ihop; fogytorna fästa härvid i sin helhet vid varandra. På detta sätt hopsvetsas kedje- länkar, rör, velocipedramar och hjulringar, järnvajer m. m. — Den andra motståndsmetoden är den s. k. punktsvets- ningsmetoden: denna användes vid hopsvetsning av tunna föremål, t. ex. plåtar, på varandra, i stället för hopnit- ning. Denna metod framställes schematiskt i fig. 469: plåtarna läggas på varandra mellan spetsarna på tvenne koppar- eller kolstänger (elektroder), och då spetsarna nu beröra plåtarna,